Morgonmänniska?!
Njae, inte riktigt än, men jag skulle vilja påstå att jag är på god väg! Den här veckan har jag nog gått upp före kl.10.30 varje dag. Ni kanske tänker att "10.30, men det är ju nästan lunch då!", men med tanke att jag brukar sova fram till 11, 12 de dagar då jag inte har någon anledning att gå upp så är 10.30 tidigt! Det har varit så skönt att ta vara på dagarna, hinna göra alla ärenden, träffa folk osv. Ibland har jag till och med gått upp vid 7.30, jag har varit trött större delen av dagen, men jag börjar lära mig att lägga mig i tid också = positivt!
Kul att man vid 24-års åldern börjar lära sig sådant... Men bättre sent än aldrig.
Märker att jag inte har något vettigt att skriva. Fick ett sms 8.50 imorse som gjorde mig otroligt irriterad! Jag har nog att tänka på själv, orkar inte bli inblandad i andras privatliv och all dramatik som det innebär. Jag har själv fått höra lögner och en massa skitsnack genom åren, men nu verkar det tydligen ha blivit dags att tala sanning och då måste JAG vara den hjälper till. Nä, ska nog bara strunta i det. Ska inte förstöra min lördag.
Ikväll är det dags för middag med jobbet, hoppas på en trevlig kväll!
Toedeloe!
Parisa
Inte min huvudvärk.
Kul att man vid 24-års åldern börjar lära sig sådant... Men bättre sent än aldrig.
Märker att jag inte har något vettigt att skriva. Fick ett sms 8.50 imorse som gjorde mig otroligt irriterad! Jag har nog att tänka på själv, orkar inte bli inblandad i andras privatliv och all dramatik som det innebär. Jag har själv fått höra lögner och en massa skitsnack genom åren, men nu verkar det tydligen ha blivit dags att tala sanning och då måste JAG vara den hjälper till. Nä, ska nog bara strunta i det. Ska inte förstöra min lördag.
Ikväll är det dags för middag med jobbet, hoppas på en trevlig kväll!
Toedeloe!
Parisa
Inte min huvudvärk.
Dags att vända blad. . .
Ja, då var det dags för ännu ett stort beslut i mit liv. Ungefär samma tid som jag kom till den här ön för ganska exakt 3 år sedan så befann jag mig i Gotlandshems lokal och sa upp min lägenhet. Usch, jag kanske borde ha formulerat det här inlägget bättre i mitt huvud innan jag satte mig framför datorn, men nu får det bli som det blir. Var bara tvungen att få det här nedskrivet.
Vet inte varför det känns så jobbigt egentligen. Eller jo, det vet jag visst det. För tre år sen, i slutet av juli 2006 fick jag veta att jag hade blivit antagen till utbildningen här på ön. Beskedet kom ca 2 veckor före uppropet, fixade lägenhet, packade ihop allt jag ägde, fixade med adressändring och allt annat som måste göras och tog mitt pick och pack (med mamma och pappas hjälp) och den 25:e augusti 2006 gick flyttlasset.
Då var jag 21 år gammal och tårarna rann när jag skulle lämna mina familj, lägenheten som jag spenderat de senaste 7 åren i, tryggheten att veta att jag alltid hade min familj i närheten, kärlek. Så här långt borta hade jag aldrig varit från dem. Jag kan dock meddela att tårarna började rinna efter varje gång jag hade varit och hälsat på under dessa år, det var alltid jobbigt att säga hejdå.
Nu, lagom till min 25-års dag går alltså flyttlasset igen. Jag är inte 100% säker på vart dock, antingen hem eller till en storstad. Det jag vet helt säkert är att den Parisa som lämnar Gotland i slutet av september kommer att vara en helt annan människa än den som kom hit den där dagen i slutet av augusti för tre år sen.
Det har varit tre helt fantastiska år, det har varit skola, fester, jobb och massa nya människor. När jag bestämde mig för att flytta hit så hade jag en plan, jag hade något att se fram emot och beslutet blev det bästa jag tagit i hela mitt liv.
Varför känns då inte det här beslutet om att flytta härifrån lika bra? Nu är jag inte lika säker på vad som kommer att hända härnäst, och kontrollfreaket i mig håller på att bli galen! Men men, det löser sig...det gör det alltid.
Oj, nu blev det ett väldigt långt inlägg. Har ju inte ens hunnit nämna att syster mellan lämnade mig i fredags för att hinna träffa några kompisar innan sommaren tar slut. Jag får vara själv i lägenheten för första gången på 2 månader och det känns konstigt. Det har varit en mycket ovanlig sommar, men den har haft sina ljusa stunder med, det får dock vänta till nästa inlägg.
Nu ska jag ta vara på min överskottsenergi och göra något vettigt! Söka jobb!
Parisa
Hur kan man lägga ner LIpstick Jungle? Jag kan inte förstå...
Vet inte varför det känns så jobbigt egentligen. Eller jo, det vet jag visst det. För tre år sen, i slutet av juli 2006 fick jag veta att jag hade blivit antagen till utbildningen här på ön. Beskedet kom ca 2 veckor före uppropet, fixade lägenhet, packade ihop allt jag ägde, fixade med adressändring och allt annat som måste göras och tog mitt pick och pack (med mamma och pappas hjälp) och den 25:e augusti 2006 gick flyttlasset.
Då var jag 21 år gammal och tårarna rann när jag skulle lämna mina familj, lägenheten som jag spenderat de senaste 7 åren i, tryggheten att veta att jag alltid hade min familj i närheten, kärlek. Så här långt borta hade jag aldrig varit från dem. Jag kan dock meddela att tårarna började rinna efter varje gång jag hade varit och hälsat på under dessa år, det var alltid jobbigt att säga hejdå.
Nu, lagom till min 25-års dag går alltså flyttlasset igen. Jag är inte 100% säker på vart dock, antingen hem eller till en storstad. Det jag vet helt säkert är att den Parisa som lämnar Gotland i slutet av september kommer att vara en helt annan människa än den som kom hit den där dagen i slutet av augusti för tre år sen.
Det har varit tre helt fantastiska år, det har varit skola, fester, jobb och massa nya människor. När jag bestämde mig för att flytta hit så hade jag en plan, jag hade något att se fram emot och beslutet blev det bästa jag tagit i hela mitt liv.
Varför känns då inte det här beslutet om att flytta härifrån lika bra? Nu är jag inte lika säker på vad som kommer att hända härnäst, och kontrollfreaket i mig håller på att bli galen! Men men, det löser sig...det gör det alltid.
Oj, nu blev det ett väldigt långt inlägg. Har ju inte ens hunnit nämna att syster mellan lämnade mig i fredags för att hinna träffa några kompisar innan sommaren tar slut. Jag får vara själv i lägenheten för första gången på 2 månader och det känns konstigt. Det har varit en mycket ovanlig sommar, men den har haft sina ljusa stunder med, det får dock vänta till nästa inlägg.
Nu ska jag ta vara på min överskottsenergi och göra något vettigt! Söka jobb!
Parisa
Hur kan man lägga ner LIpstick Jungle? Jag kan inte förstå...
En tisdag som känns som fredag
Japp, så känns det. Kanske för att lillasyster är på personalfest och jag fick sitta och hänga med henne och en kollega när de förfestade. Jag kämpar ju på och samlar pensionärspoäng ju! Tvivlar dock inte på att hon festar istället för oss båda, så jag kan vara lugn.
Det har varit en otrolig konstig dag idag, kanske för att jag inte fick min skönhetssömn utan vaknade vid 6-tiden imorse av magkatarr, och så kallsvettades jag och var alldeles yr. Skönt att lillasyster bor här tillfälligt så hon kunde gå upp och ta hand om mig. GULD värt! Tack!
Det som är lite jobbigt med att vara själv är att man hinner tänka väldigt mycket. På framtiden, jobb, utbildning osv. Ibland kan det kännas lite som om kastat ner en gigantisk sten som står i min väg mot mina drömmar. En gigantisk sten som jag måste hitta en väg runt eller klättra över för att nå dit jag vill. Jag är väl medveten om att man oftast förstorar saker till något som de inte är egentligen,allt kommer ju lösa sig, men just nu känns det tungt.
Är inne en "tycka synd om mig själv"- fas, och jag vet att jag måste ur den snart för att gå vidare och bestämma mig för hur närmaste framtiden ska se ut, men just nu känns detför jävligt vissa dagar och det enda jag kan tänka på är när allt ska bli som vanligt. Även fast jag vet hur många jag har omkring mig som finns där för mig så känns det väldigt ensamt ibland.
Det är skönt att skriva av sig i alla fall och snart ska jag väl försöka fixa lite här i bloggen, kanske börja fixa med bilder också.
Parisa
punkt slut.
Det har varit en otrolig konstig dag idag, kanske för att jag inte fick min skönhetssömn utan vaknade vid 6-tiden imorse av magkatarr, och så kallsvettades jag och var alldeles yr. Skönt att lillasyster bor här tillfälligt så hon kunde gå upp och ta hand om mig. GULD värt! Tack!
Det som är lite jobbigt med att vara själv är att man hinner tänka väldigt mycket. På framtiden, jobb, utbildning osv. Ibland kan det kännas lite som om kastat ner en gigantisk sten som står i min väg mot mina drömmar. En gigantisk sten som jag måste hitta en väg runt eller klättra över för att nå dit jag vill. Jag är väl medveten om att man oftast förstorar saker till något som de inte är egentligen,allt kommer ju lösa sig, men just nu känns det tungt.
Är inne en "tycka synd om mig själv"- fas, och jag vet att jag måste ur den snart för att gå vidare och bestämma mig för hur närmaste framtiden ska se ut, men just nu känns det
Det är skönt att skriva av sig i alla fall och snart ska jag väl försöka fixa lite här i bloggen, kanske börja fixa med bilder också.
Parisa
punkt slut.
Dagens uppdatering
Idag åkte syster mini hem förresten, det blev skrämmande lugnt här hemma! Hon är saknad redan.
Nu är det bara jag här framför datorn och syster mellan som tar en tupplur efter jobbet. Annars så har jag väl inte gjort något jätteansträngande idag, om man inte kallar 4 timmars jobbande för något ansträngande. 4 timmars jobbande med solbrännan det vill säga, på stranden! :) haha! Det där har jag väntat på att få säga LÄNGE!
Det var varmt och skönt och en trevlig dag på stranden med en vän var helt rätt kände jag.
Sedan kollade vi även lite grejor på bilen...(euhm, har ju skjutit upp det sen pappa nämnde det för 3 månader sen kanske...) Oljan behövdes fyllas på och lika spolarvätskan, batterivätska och nu ska jag fixa kylarvätska också. Duktigt va? haha sen finns det ju inte så mycket mer som kan ta slut, så det var verkligen på tiden att det blev gjort!
Nu är det dags för mig att ta en promenad innan kvällens makeover.
Tjolahopp.
En promenad genom staaaaan.
Nu är det bara jag här framför datorn och syster mellan som tar en tupplur efter jobbet. Annars så har jag väl inte gjort något jätteansträngande idag, om man inte kallar 4 timmars jobbande för något ansträngande. 4 timmars jobbande med solbrännan det vill säga, på stranden! :) haha! Det där har jag väntat på att få säga LÄNGE!
Det var varmt och skönt och en trevlig dag på stranden med en vän var helt rätt kände jag.
Sedan kollade vi även lite grejor på bilen...(euhm, har ju skjutit upp det sen pappa nämnde det för 3 månader sen kanske...) Oljan behövdes fyllas på och lika spolarvätskan, batterivätska och nu ska jag fixa kylarvätska också. Duktigt va? haha sen finns det ju inte så mycket mer som kan ta slut, så det var verkligen på tiden att det blev gjort!
Nu är det dags för mig att ta en promenad innan kvällens makeover.
Tjolahopp.
En promenad genom staaaaan.
Skillnaden mellan tjejer och killar.
Det här har jag tänkt på och även diskuterat med mina vänner många gånger, och jag har en känsla av att det kommer komma fler inlägg angående det här ämnet. Väldigt intressant!
Många av mina goda vänner är killar, detta av flera anledningar. Dels för att det har råkat bli så för vi har träffats genom jobb och skola eller liknande, dels så är det på något sätt ett medvetet val då killar oftast är mindre komplicerade att umgås med. Det är inget skitsnack, som det lätt blir mellan tjejer annars; killar säger vad de tycker och tänker, till skillnad från många tjejkompisar som jag har haft som snackar skit bakom ryggen på varandra och sen är falska mot varandra. Usch 1.
Killar bråkar med varandra, lättar på hjärtat, pratar inte på ett tag, och sen glömmer de att bråket ägt rum. Tjejer kan inte glömma bråk. De bråkar med varandra, slutar prata med varandra, och sen OM de börjar prata med varandra igen så kommer det antagligen vara dålig stämning väldigt länge. Usch 2.
Nu verkar det ju som om killar är mycket bättre än tjejer och just när det gäller dessa punkter så trodde jag att det var så också. Sen så en dag hörde jag två av mina killkompisar prata med varandra om en gemensam tjejkompis. De pratade om hur falsk hon var, hur hon bara hälsade på dem när hon kände för det. Hur hon började ignorera deras vänskap när hon skaffade pojkvän osv osv. Diskussionen fortsatte ett tag.
Så frågade jag dom varför de inte bara sa upp vänskapen. Varför slösa bort sin tid genom att umgås med en person som beter sig på det viset? Logiskt för mig. Men tydligen inte för dem. De tyckte att det var en så stor sak att säga upp vänskapen och fortsatte att ha kontakt med tjejen i fråga när det passade henne. För de kan ju inte sluta umgås... (say whaaaat? )
Då slog det mig hur skrämmande lika killar och tjejer är egentligen. Det finns ganska mycket skitsnack bland killar också, men killar är så upptagna med att säga att tjejer är så komplicerade, att de snackar skit om varandra, att de inte har upptäckt hur de själva beter sig.
För visst är det så att för de flesta tjejer så är det en självklarhet att man inte umgås med någon som bara hör av sig när hon/han känner för det?
Då har jag lättat på mitt hjärta för den här gången, skulle gärna vilja höra andra åsikter angående detta!
Parisa
Välj och sortera dina vänner med omsorg. Blir du mer arg och irriterad än glad på dem så säg hejdå!
Många av mina goda vänner är killar, detta av flera anledningar. Dels för att det har råkat bli så för vi har träffats genom jobb och skola eller liknande, dels så är det på något sätt ett medvetet val då killar oftast är mindre komplicerade att umgås med. Det är inget skitsnack, som det lätt blir mellan tjejer annars; killar säger vad de tycker och tänker, till skillnad från många tjejkompisar som jag har haft som snackar skit bakom ryggen på varandra och sen är falska mot varandra. Usch 1.
Killar bråkar med varandra, lättar på hjärtat, pratar inte på ett tag, och sen glömmer de att bråket ägt rum. Tjejer kan inte glömma bråk. De bråkar med varandra, slutar prata med varandra, och sen OM de börjar prata med varandra igen så kommer det antagligen vara dålig stämning väldigt länge. Usch 2.
Nu verkar det ju som om killar är mycket bättre än tjejer och just när det gäller dessa punkter så trodde jag att det var så också. Sen så en dag hörde jag två av mina killkompisar prata med varandra om en gemensam tjejkompis. De pratade om hur falsk hon var, hur hon bara hälsade på dem när hon kände för det. Hur hon började ignorera deras vänskap när hon skaffade pojkvän osv osv. Diskussionen fortsatte ett tag.
Så frågade jag dom varför de inte bara sa upp vänskapen. Varför slösa bort sin tid genom att umgås med en person som beter sig på det viset? Logiskt för mig. Men tydligen inte för dem. De tyckte att det var en så stor sak att säga upp vänskapen och fortsatte att ha kontakt med tjejen i fråga när det passade henne. För de kan ju inte sluta umgås... (say whaaaat? )
Då slog det mig hur skrämmande lika killar och tjejer är egentligen. Det finns ganska mycket skitsnack bland killar också, men killar är så upptagna med att säga att tjejer är så komplicerade, att de snackar skit om varandra, att de inte har upptäckt hur de själva beter sig.
För visst är det så att för de flesta tjejer så är det en självklarhet att man inte umgås med någon som bara hör av sig när hon/han känner för det?
Då har jag lättat på mitt hjärta för den här gången, skulle gärna vilja höra andra åsikter angående detta!
Parisa
Välj och sortera dina vänner med omsorg. Blir du mer arg och irriterad än glad på dem så säg hejdå!
Internet.
Försökte ett tag med en bra rubrik, men internet sammanfattar nog det hela ganska bra. Det är ju väldigt många par som pratar om hur bra de har det, hur lycklig lottade de är för att deras partner inte är svartsjuk, de litar på varandra till 100% osv osv.
Men ändå så håller majoriteten av dessa par på att skriva meddelanden till varandra, på Facebook och liknande sidor, dagligen, bara för att visa för alla andra att de är ett par.
Först och främst så förstår jag inte riktigt vitsen att vara online på sådana sidor när man redan har en partner, speciellt inte när man använder dessa s.k. communities för att ständigt lära känna nya människor och ha kontakt med diverse f.d flirtar osv. Sedan tycker jag att flera meddelanden om dagen till den man träffar varje dag visar att man kanske är lite svartsjuk ändå - med all rätt!
Det här var allt jag hade att komma med om ämnet. Ville bara nämna det, och sen strunta i det. Inte mitt problem, för jag säger redan från början att jag inte accepterar sådant, det är inte ok! Antingen är man mogen för ett förhållande, eller så är man inte det. När man är mogen så lägger man vissa beteenden bakom sig.
Tack för mig.
Kanske dags att färga de gråa hårstråna idag.
Men ändå så håller majoriteten av dessa par på att skriva meddelanden till varandra, på Facebook och liknande sidor, dagligen, bara för att visa för alla andra att de är ett par.
Först och främst så förstår jag inte riktigt vitsen att vara online på sådana sidor när man redan har en partner, speciellt inte när man använder dessa s.k. communities för att ständigt lära känna nya människor och ha kontakt med diverse f.d flirtar osv. Sedan tycker jag att flera meddelanden om dagen till den man träffar varje dag visar att man kanske är lite svartsjuk ändå - med all rätt!
Det här var allt jag hade att komma med om ämnet. Ville bara nämna det, och sen strunta i det. Inte mitt problem, för jag säger redan från början att jag inte accepterar sådant, det är inte ok! Antingen är man mogen för ett förhållande, eller så är man inte det. När man är mogen så lägger man vissa beteenden bakom sig.
Tack för mig.
Kanske dags att färga de gråa hårstråna idag.
Det är läkarbesök och det är blodprover...
Och så är det mediciner varje dag. Så ser mitt liv ut för tillfället.
Ska inte gå in på det alltför detaljerat, men det är ändå en stor del av mitt liv just nu, och jag tror att det kommer att hjälpa mig i alla fall om jag skriver om det lite.
Jaja, anledningen till varför jag skriver om detta idag är för att nu har det gått två veckor sen jag blev utskriven från sjukhuset och det var dags för återbesök. Återbesök är bra. Speciellt när man får höra positiva saker. (peppar peppar)
Positiva även om det innebär mediciner i flera år framåt. Äh, jag får klaga lite.
Det gick för övrigt bra att jobba igår, ångesten släppte så fort jag bestämde mig för att det inte var värt att oroa eller stressa mig i onödan och kunderna var väldigt trevliga :). Skönt!
Nu har jag och mina systrar precis ätit thai-mat, mums!
Nu är det dags för en avslutning på den här kvällen innan jag somnar här fram datorn.
Tjolahopp.
Osammanhängande text, men så får det vara ibland.
Ska inte gå in på det alltför detaljerat, men det är ändå en stor del av mitt liv just nu, och jag tror att det kommer att hjälpa mig i alla fall om jag skriver om det lite.
Jaja, anledningen till varför jag skriver om detta idag är för att nu har det gått två veckor sen jag blev utskriven från sjukhuset och det var dags för återbesök. Återbesök är bra. Speciellt när man får höra positiva saker. (peppar peppar)
Positiva även om det innebär mediciner i flera år framåt. Äh, jag får klaga lite.
Det gick för övrigt bra att jobba igår, ångesten släppte så fort jag bestämde mig för att det inte var värt att oroa eller stressa mig i onödan och kunderna var väldigt trevliga :). Skönt!
Nu har jag och mina systrar precis ätit thai-mat, mums!
Nu är det dags för en avslutning på den här kvällen innan jag somnar här fram datorn.
Tjolahopp.
Osammanhängande text, men så får det vara ibland.
Oj då, andra inlägget för ikväll!
Det blir väl så när fingrarna vill slå på tangentbordet och jag inte är så desperat att jag faktiskt tar tag i den där rapporten som jag skulle ha skickat in till min lärare för... euhm... två månader sen. Japp, jag skäms, ni behöver inte påminna mig. Usch och fy!
Det jag ville ha sagt med det här inlägget är i alla fall att jag faktiskt har försökt utveckla mina bak-kunskaper denna kväll (remember: 2 augusti 2009). Första hallonpajen har nu bakats av moi, detta trots att syster mini, hon som är proffset i släkten inte befann sig längre en 4 meter ifrån mig!
Hon är 5 år yngre än mig och tyckte väl att jag gott kunde klara av att göra smuldeg alldeles själv så hon strejkade genom att sitta i soffan och inte röra en endaste sak.
Vi har inte smakat på pajen än, tänkte att jag skriver om hur stolt jag är INNAN provsmakningen, men jag kan nog lova att jag kommer att leva på det här länge! Japp, när det gäller att göra saker i köket så är jaglat.. Det vet jag. Och jag är stolt över det! Drömprinsen ska ju sköta hela den biten ju, tillsammans med alla andra hushållsrelaterade saker.
Ångest kommer sakta men säkert inför jobbet imorgon, hoppas påsnygga trevliga kunder som får mig på bra humör igen.
Tjolahopp.
NU, dags för paj. Hallonpaj
Det jag ville ha sagt med det här inlägget är i alla fall att jag faktiskt har försökt utveckla mina bak-kunskaper denna kväll (remember: 2 augusti 2009). Första hallonpajen har nu bakats av moi, detta trots att syster mini, hon som är proffset i släkten inte befann sig längre en 4 meter ifrån mig!
Hon är 5 år yngre än mig och tyckte väl att jag gott kunde klara av att göra smuldeg alldeles själv så hon strejkade genom att sitta i soffan och inte röra en endaste sak.
Vi har inte smakat på pajen än, tänkte att jag skriver om hur stolt jag är INNAN provsmakningen, men jag kan nog lova att jag kommer att leva på det här länge! Japp, när det gäller att göra saker i köket så är jag
Ångest kommer sakta men säkert inför jobbet imorgon, hoppas på
Tjolahopp.
NU, dags för paj. Hallonpaj
Så här tänkte jag
Jag är ju väldigt kass på att uppdatera här, men jag skulle vilja påstå att det är för att jag inte vill skriva en massa korta inlägg om strunt, jag ser den här bloggen som ett ställe där jag har möjlighet att uttrycka mina tankar och åsikter, inte ett ställe där jag skriver vad jag har ätit och vad för kläder jag har på mig.
Det är alltså anledningen till att det har bivit väldigt få inlägg. MEN, nu är det ju såhär att jag måste ju skriva lite fler inlägg än så här för att kunna hitta balansen mellan mitt privata liv och allt annat som jag vill berätta om, så därför ska jag försöka skriva något ett par gånger i veckan (tänker inte vara så optimistisk att jag ger mig på att lova inlägg varje dag, inte riktigt än i alla fall).
Sitter förresten och knappar in på min lilla söta vita dator, en modell Samsung NC10 för att vara mer exakt. Lyckades äntligen fixa min router igår så att det trådlösa nätverket fungerar på mer än en dator (ganska fantastisk va? haha ) 2 timmars Googlande och nollställande av routern gav till slut resultat. Nu kan jag och mina två systrar sitta i min lilla etta med varsin laptop i knät och surfa! Hmm, nu när jag läser det svart på vitt vet jag inte längre om det är något positivt eller negativt... :)
Nä, nu ska jag försöka få syster mini att kanske baka en hallonpaj till mig, måste ju passa på när man har besök av proffsen! Syster mellan är och jobbar och sliter så hon kan försörja oss resten av sommaren!
Det här är lyx på hög nivå. Själv ska jag sätta igång att jobba igen imorgon efter 2 veckors sjukskrivning, känns lite så där, men det är nödvändigt.
Tänker vara slarvig nu och skippa i att läsa igenom det här inlägget innan jag klickar på "publicera", det är bara för att skärmen är väldigt mini och mitt huvudvärk börjar smyga tillbaka. Kommentera gärna om ni ser stavfel så fixar jag sen.. (Nej, jag kan inte leva med stavfel)
Tjolahopp.
Nu ska det ätas gott
Det är alltså anledningen till att det har bivit väldigt få inlägg. MEN, nu är det ju såhär att jag måste ju skriva lite fler inlägg än så här för att kunna hitta balansen mellan mitt privata liv och allt annat som jag vill berätta om, så därför ska jag försöka skriva något ett par gånger i veckan (tänker inte vara så optimistisk att jag ger mig på att lova inlägg varje dag, inte riktigt än i alla fall).
Sitter förresten och knappar in på min lilla söta vita dator, en modell Samsung NC10 för att vara mer exakt. Lyckades äntligen fixa min router igår så att det trådlösa nätverket fungerar på mer än en dator (ganska fantastisk va? haha ) 2 timmars Googlande och nollställande av routern gav till slut resultat. Nu kan jag och mina två systrar sitta i min lilla etta med varsin laptop i knät och surfa! Hmm, nu när jag läser det svart på vitt vet jag inte längre om det är något positivt eller negativt... :)
Nä, nu ska jag försöka få syster mini att kanske baka en hallonpaj till mig, måste ju passa på när man har besök av proffsen! Syster mellan är och jobbar och sliter så hon kan försörja oss resten av sommaren!
Det här är lyx på hög nivå. Själv ska jag sätta igång att jobba igen imorgon efter 2 veckors sjukskrivning, känns lite så där, men det är nödvändigt.
Tänker vara slarvig nu och skippa i att läsa igenom det här inlägget innan jag klickar på "publicera", det är bara för att skärmen är väldigt mini och mitt huvudvärk börjar smyga tillbaka. Kommentera gärna om ni ser stavfel så fixar jag sen.. (Nej, jag kan inte leva med stavfel)
Tjolahopp.
Nu ska det ätas gott
