Parisa

Igår blev det i vanlig ordning jobb på kåren, var där från kl.16.30 - 8.30. Idag ser jag väl ut så som jag känner mig, som om jag har blivit påkörd av en stor lastbil, och så backade den och körde över mig igen.
Jo, har jag sagt att mina nära och kära ofta påpekar att jag överdriver ofta och mycket?!
Fast den här gången överdriver jag inte, en massa spring och tunga lyft under kvällen-natten-morgonen har medfört att jag har ont precis överallt och imorse (jaja, kl.13-någonting) när jag kollade i spegeln och hoppade jag nästan bakåt av en läskiga bilden som dök upp i spegeln!
I alla fall, igår var även dagen då jag gjorde min första intervju som skulle publiceras, den kommer väl i nästa nummer av kårtidningen och det känns GÖTT! Verkligen på tiden skulle jag vilja säga!

Idag är jag dock på förbaskat dåligt humör och jag vill bara låsa in mig i ett rum (alternativt gömma mig i en grotta) tills jag har blivit människa igen. Jag hade sett fram emot en helg med en massa leenden, trots tröttheten, men det slutade med att jag låste in mig i min systers rum hela dagen och varvade sömn med en massa skräp-program på webb-tv.

Och jo, varje gång min mobil, eller någon annans mobil klickar så hoppar mitt hjärta över ett par slag. Det känns mer fel än rätt, men vad ska man göra egentligen? Hur vet man? Hur länge ska man vänta? Det är inte ok att spendera en hel lördag med att ha ont överallt, fysiskt och psykiskt. Idag skulle ju ha blivit en bra dag :/


Hur som helst, nu ser jag fram emot måndag då R flyttar tillbaks till Gävle, skönt med en klok människa i den här stan!


Trevlig lördag på er!

Hoppas på att den här dagen tar slut någongång, att jag vaknar imorgon och inser att det här var en dum dröm, att min mobil börjar fungera (för det måste ju vara därför inga sms kommer fram!) och framför allt att jag får besök imorgon. Om allt det här händer så lovar jag att inte önska mig något i julklapp!

Och snart (om 4 månader) då blir det flytt, IGEN! :)
Om jag ska vara ärlig så kan man väl egentligen inte säga att jag har vilat så mycket. Men jag har mått bra, bättre än på länge! Gött att äntligen få umgås med familjen, mina vänner, träffa släkten och försöka få ordning på hälsan.

Det har även blivit en hel del festande och tid att umgås med lill-morbror som är som den storebror jag alltid velat ha! Nu när han äntligen frågade om jag ville festa med honom så är han ännu mer älskad! haha...har ju "bara" tjatat på honom i 7 år!
Dessutom har jag fått en massa tid med mina älskade kusiner, goungarna, om de bara visste hur mycket jag älskar dom! Stora lill-tjejen som är världens bästa storasyster till sina bröder, vi har hängt en massa, gått på McDonalds, lekt och busat, sen hennes småbröder som har busat så det räcker för ett år och så lite till. Sen har vi såklart fotbollsproffset i släkten, han som ska spela i Barca snart :) Vi var och hejade på honom när han gjorde mål efter mål på fotbollscupen. Ja, jag känner mig lite som en stolt mamma ibland!

Oj, vad utropstecken det blev nu, men det är starka känslor som behövs ropas ut ibland :)

Sen har det blivit en massa resande under den senaste månaden, det har varit Uppsala, Uddevalla, Göteborg och Linköping. Ja, man skulle kunna säga att jag är lite rastlös av mig :)

Nu har vi äntligen blivit med hus förresten, så till sommar väntar en massa grillfester och härliga sommarnätter ute på altanen :) Lyx! Och så ska jag äntligen få en walk-in closet - superlyx! Tror faktiskt jag stannar kvar hos mina föräldrar längre än planerat ;)

Och snart ska jag verkligen ta tag i det där med bilder så det faktiskt går att läsa den här bloggen!


Nu ska jag slöa framför tv:n eller kanske skriva lite fler uppdateringar.