All- in
Måste bara berätta om sista partydagen ju. Lite kortfattat och lite kryptiskt, men sådan är jag.
Lördagen började med en skön och icke stressig (för en gångs skull!) runda på stan med E och S. Vi strosade på stan i det härliga sommarvädret, japp, 26:e september och solen sken och det var varmt och skönt! Vi träffade på en massa människor, det blev prat och skratt och kvällen planerades. Det var ju lönehelg trots allt och vi var tydligen inte ensamma om att ha planerat en kväll på någon av stans (hmm, två?) krogar.
Det var kul att se att alla var så pigga och glada! Men så är det väl när pengarna precis har kommit in på kontot.
Väl hemma efter en nyttig lunch på McD skiljdes vi åt och bestämde att vi skulle höras av senare på kvällen för att samlas och dricka lite gott innan en kväll på kåren. Detta skulle ju bli min sista partykväll på ön innan flytten, så förväntningarna var minst sagt höga!
Vi var 4 tjejer, som klickade mycket bra, som träffades i E och P's lyxlägenhet (enda studentlägenheten med badkar!) och pratade och skrattade en massa.
Stämningen var på topp och där stannande den hela kvällen! Klockan 1 (!), en timma innan kåren och alla andra uteställen skulle stänga, lyckades vi ta oss ut och promenerade ner till kåren. Det visade sig att den kvällen innan bara började bra, utan den skulle förbli bra och sluta där på toppen också. Otroligt längesedan jag var med om en så lyckad utekväll, tack! Det blev en avskedsfest kombinerad med en för tidig födelsedagsfest (japp, de sjöng för mig!).
Kvällen innehöll det mesta: "gamla" vänner, början på ny vänskap, en massa skratt, billig dricka, en massa prat och så toppades det hela såklart med en pinsam händelse för att man ska komma ihåg att man lever!
Oj vad tiden flyger iväg! Om 7 timmar ska jag gå upp och då kan det har varit skönt att ha fått lite sömn.
Godnatt gott folk!
Snart 25 år gammal och tydligen inte ett dugg klokare! Härligt! Man ska leva för stunden ibland.
Lördagen började med en skön och icke stressig (för en gångs skull!) runda på stan med E och S. Vi strosade på stan i det härliga sommarvädret, japp, 26:e september och solen sken och det var varmt och skönt! Vi träffade på en massa människor, det blev prat och skratt och kvällen planerades. Det var ju lönehelg trots allt och vi var tydligen inte ensamma om att ha planerat en kväll på någon av stans (hmm, två?) krogar.
Det var kul att se att alla var så pigga och glada! Men så är det väl när pengarna precis har kommit in på kontot.
Väl hemma efter en nyttig lunch på McD skiljdes vi åt och bestämde att vi skulle höras av senare på kvällen för att samlas och dricka lite gott innan en kväll på kåren. Detta skulle ju bli min sista partykväll på ön innan flytten, så förväntningarna var minst sagt höga!
Vi var 4 tjejer, som klickade mycket bra, som träffades i E och P's lyxlägenhet (enda studentlägenheten med badkar!) och pratade och skrattade en massa.
Stämningen var på topp och där stannande den hela kvällen! Klockan 1 (!), en timma innan kåren och alla andra uteställen skulle stänga, lyckades vi ta oss ut och promenerade ner till kåren. Det visade sig att den kvällen innan bara började bra, utan den skulle förbli bra och sluta där på toppen också. Otroligt längesedan jag var med om en så lyckad utekväll, tack! Det blev en avskedsfest kombinerad med en för tidig födelsedagsfest (japp, de sjöng för mig!).
Kvällen innehöll det mesta: "gamla" vänner, början på ny vänskap, en massa skratt, billig dricka, en massa prat och så toppades det hela såklart med en pinsam händelse för att man ska komma ihåg att man lever!
Oj vad tiden flyger iväg! Om 7 timmar ska jag gå upp och då kan det har varit skönt att ha fått lite sömn.
Godnatt gott folk!
Snart 25 år gammal och tydligen inte ett dugg klokare! Härligt! Man ska leva för stunden ibland.
Mycket glädje blandat med lite ångest
Så känns det just nu, förutom att jag är ruskigt trött också!
De senaste dagarna, ok veckorna, har det hänt saker hela tiden och även om jag ändå sover ca 11 timmar varje natt så är jag fortfarande trött nästan hela tiden. Mycket jobbigt! Men men, försöker njuta av varje minut jag har kvar här på Gotland.
Flyttar på onsdag eller torsdag och det känns mer och mer sorgligt ju fler grejor som försvinner från lägenheten och jag får nästan kämpa för att hålla tillbaka tårarna allt eftersom antalet fyllda bananlådor med mina tillhörigheter ökar. Jag har ju letat efter och valt ut varenda pryl i lägenheten under dessa tre år som har gått och de passar ju så fint här, allting tillsammans. Nu ska mina saker bli någon annans och resten ska till källaren till jag har hittat nästa lägenhet som ska bli min bas.
Det är ändå lustigt, lustigt hur jag grät när jag skulle flytta hit, när jag sa hejdå till mina systrar som jag aldrig varit ifrån längre än tre veckor, hur jag grät när jag skulle säga hejdå till mina föräldrar när de skulle åka hem efter att vi var klara med flytten. Jag har gråtit varje gång jag har åkt hem till ön efter att ha besökt familjen, och nu gråter jag när jag ska lämna slottet- stället som har varit MITT. Här har jag kunnat låsa dörren och bara vara när jag inte orkat med något/någon. Nu ska jag tillbaks till min familj, missförstå mig rätt, dessa människor älskar jag över allt annat! Men det känns ändå märkligt att behöva samsas om saker med fyra andra människor, att behöva kompromissa om saker med fyra andra starka viljor.
Jag känner på mig att det kommer bli bra, men precis när jag trodde att jag var klar med den här ön, så kom jag på att njae, jag är nog inte riktigt klar än. Synd bara att jag hann säga upp lägenheten innan jag kom på det! Eller så ska man flytta när det är som är bäst, flytta med bara bra minnen.
De senaste dagarna, ok veckorna, har det hänt saker hela tiden och även om jag ändå sover ca 11 timmar varje natt så är jag fortfarande trött nästan hela tiden. Mycket jobbigt! Men men, försöker njuta av varje minut jag har kvar här på Gotland.
Flyttar på onsdag eller torsdag och det känns mer och mer sorgligt ju fler grejor som försvinner från lägenheten och jag får nästan kämpa för att hålla tillbaka tårarna allt eftersom antalet fyllda bananlådor med mina tillhörigheter ökar. Jag har ju letat efter och valt ut varenda pryl i lägenheten under dessa tre år som har gått och de passar ju så fint här, allting tillsammans. Nu ska mina saker bli någon annans och resten ska till källaren till jag har hittat nästa lägenhet som ska bli min bas.
Det är ändå lustigt, lustigt hur jag grät när jag skulle flytta hit, när jag sa hejdå till mina systrar som jag aldrig varit ifrån längre än tre veckor, hur jag grät när jag skulle säga hejdå till mina föräldrar när de skulle åka hem efter att vi var klara med flytten. Jag har gråtit varje gång jag har åkt hem till ön efter att ha besökt familjen, och nu gråter jag när jag ska lämna slottet- stället som har varit MITT. Här har jag kunnat låsa dörren och bara vara när jag inte orkat med något/någon. Nu ska jag tillbaks till min familj, missförstå mig rätt, dessa människor älskar jag över allt annat! Men det känns ändå märkligt att behöva samsas om saker med fyra andra människor, att behöva kompromissa om saker med fyra andra starka viljor.
Jag känner på mig att det kommer bli bra, men precis när jag trodde att jag var klar med den här ön, så kom jag på att njae, jag är nog inte riktigt klar än. Synd bara att jag hann säga upp lägenheten innan jag kom på det! Eller så ska man flytta när det är som är bäst, flytta med bara bra minnen.
Effektivitet är mitt andranamn
Tydligen! Men nu de senaste dagarna har det visat sig att så är fallet! Bara jag får en god natts sömn så jag kan jag få hur mycket som helst gjort dagen efter och det känns fantastiskt bra!
Idag har jag fått lite grejor sålda, efter en annons som jag satte ut igår och sen har jag fixat alla papper som jag skulle sätta i pärm eller slänga. Jag har satt ut fler annonser, skrivit lappar och nu ska jag hämta banankartonger och sätta igång och packa lite. Snart kommer det folk som ska köpa mer saker här. Gött med cash, som ska direkt in i sparkontot för snart ska jag banne mig resa!
Dagarna flyger förbi och jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att mindre än två veckor så ska jag lämna min ö. Det känns konstigt, jag är ledsen för att jag lämnar min lägenhet och alla Kodak-moments som man kan hitta här på ön, men samtidigt så är jag glad för att jag får vara nära min familj och mina fantastiska vänner därhemma.
En sak till som jag har tänkt på sen jag sålde första prylen i lägenheten i förra veckan var att det är knäppt att man kan känna separationsångest för prylar. Jag vet ju sen tidigare att handväskor och skor gör jag mig inte av med- absolutley never! Det är heliga saker som jag faktiskt kan sakna senare (haha, liiite knäppt, jag vet!), men möbler och alla inredningsprylar visste jag inte att jag kände så starkt för. Anledningen till det är nog för att under dessa tre år så har jag hunnit byta ut saker (har min tredje soffa på tre år), jag har hunnit slänga småsaker, byta ut och köpa nya saker och nu efter tre år så har jag alltså saker som jag valt efter noggranna planeringar. Det är saker som jag älskar. Även om jag vet med 90% säkerhet att jag kommer att vilja ha andra saker till nästa lägenhet, så har de varit perfekta till den här lägenheten och därför känns det konstigt att någon annan ska ha mina saker i sitt hem.
Nä, kan ju inte tänka så, måste ju fixa pengarna till resan...
Solen skiner därute och jag har inte gått ut på hela dagen. DUMT!
Tjolahopp!
Parisa
Businesswoman
Idag har jag fått lite grejor sålda, efter en annons som jag satte ut igår och sen har jag fixat alla papper som jag skulle sätta i pärm eller slänga. Jag har satt ut fler annonser, skrivit lappar och nu ska jag hämta banankartonger och sätta igång och packa lite. Snart kommer det folk som ska köpa mer saker här. Gött med cash, som ska direkt in i sparkontot för snart ska jag banne mig resa!
Dagarna flyger förbi och jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att mindre än två veckor så ska jag lämna min ö. Det känns konstigt, jag är ledsen för att jag lämnar min lägenhet och alla Kodak-moments som man kan hitta här på ön, men samtidigt så är jag glad för att jag får vara nära min familj och mina fantastiska vänner därhemma.
En sak till som jag har tänkt på sen jag sålde första prylen i lägenheten i förra veckan var att det är knäppt att man kan känna separationsångest för prylar. Jag vet ju sen tidigare att handväskor och skor gör jag mig inte av med- absolutley never! Det är heliga saker som jag faktiskt kan sakna senare (haha, liiite knäppt, jag vet!), men möbler och alla inredningsprylar visste jag inte att jag kände så starkt för. Anledningen till det är nog för att under dessa tre år så har jag hunnit byta ut saker (har min tredje soffa på tre år), jag har hunnit slänga småsaker, byta ut och köpa nya saker och nu efter tre år så har jag alltså saker som jag valt efter noggranna planeringar. Det är saker som jag älskar. Även om jag vet med 90% säkerhet att jag kommer att vilja ha andra saker till nästa lägenhet, så har de varit perfekta till den här lägenheten och därför känns det konstigt att någon annan ska ha mina saker i sitt hem.
Nä, kan ju inte tänka så, måste ju fixa pengarna till resan...
Solen skiner därute och jag har inte gått ut på hela dagen. DUMT!
Tjolahopp!
Parisa
Businesswoman
Det jag har skjutit upp i 3 veckors tid...
Tog hela 2 minuter att göra klar! Ibland förundras jag över jag själv fungerar, eller fungerar gör jag ju inte de här situationerna - uppenbarligen!
De senaste veckorna har jag träffat många intressanta människor, sådana som man vill skapa någon kontakt med för att de kan kunna hjälpa mig i framtiden och därmed har alltså högen med visitkort blivit större och större. På baksidan av varje visitkort har jag gjort som jag har lärt mig, antecknat vem personen ifråga är och i vilket sammanhang jag träffat personen.
Det som jag har skjutit upp i flera veckor nu alltså har varit att skicka iväg ett kort mail, så att de inte ska glömma mig, ett mail som tar till och med mindre än två minuter att skicka iväg, men jag vet inte varför jag ser vissa saker som ett stort projekt när det i själva verket ofta handlar om saker som jag kan få gjorda snabbt och sen gå vidare med allt annat på "att göra" - listan.
Nu har jag i alla fall skickat tre mail på mindre än 5 minuter och POFF- där försvann en sak från listan.
I övrigt så har det varit en riktig härlig dag idag! Jag har fått jättemycket gjort, lagat mat, fikat med en jättego tjej från jobbet, fått årets bästa besked - ett besked om ett körkort och den personen förtjänade det mest av alla jag känner! Än en gång visade sig att man kan komma hur långt som helst bara man har viljan och är envis :) Grattis grattis!
Nu ska jag ta itu med två lådor med räkningar som ska sorteras och sättas i pärm och en massa andra papper som måste slängas! Jag tror att det är därför jag gillar att flytta, för den befriande känslan man känner när man gör sig av med allt man har samlat på sig som man aldrig använder, det är verkligen bra för själen!
POFF!
Där försvann jag från datorn!
De senaste veckorna har jag träffat många intressanta människor, sådana som man vill skapa någon kontakt med för att de kan kunna hjälpa mig i framtiden och därmed har alltså högen med visitkort blivit större och större. På baksidan av varje visitkort har jag gjort som jag har lärt mig, antecknat vem personen ifråga är och i vilket sammanhang jag träffat personen.
Det som jag har skjutit upp i flera veckor nu alltså har varit att skicka iväg ett kort mail, så att de inte ska glömma mig, ett mail som tar till och med mindre än två minuter att skicka iväg, men jag vet inte varför jag ser vissa saker som ett stort projekt när det i själva verket ofta handlar om saker som jag kan få gjorda snabbt och sen gå vidare med allt annat på "att göra" - listan.
Nu har jag i alla fall skickat tre mail på mindre än 5 minuter och POFF- där försvann en sak från listan.
I övrigt så har det varit en riktig härlig dag idag! Jag har fått jättemycket gjort, lagat mat, fikat med en jättego tjej från jobbet, fått årets bästa besked - ett besked om ett körkort och den personen förtjänade det mest av alla jag känner! Än en gång visade sig att man kan komma hur långt som helst bara man har viljan och är envis :) Grattis grattis!
Nu ska jag ta itu med två lådor med räkningar som ska sorteras och sättas i pärm och en massa andra papper som måste slängas! Jag tror att det är därför jag gillar att flytta, för den befriande känslan man känner när man gör sig av med allt man har samlat på sig som man aldrig använder, det är verkligen bra för själen!
POFF!
Där försvann jag från datorn!
Vaddå inget liv?
Det är väl ändå fullt normalt att planera dagens sysslor efter att ha granskat tv-tablån väldigt noga? :) Det råkar vara så att det är väldigt bra tider inom tv-industrin nu tydligen, ÄNTLIGEN! Helt rätt tid att vara sjuk på helt enkelt! Det kanske stämmer trots allt, att dåliga saker för med sig något gott.. (Parisa-humor på hög nivå!)
Klockan är bara 15.15 och jag har redan varit uppe i nästan 8 timmar! Har haft en riktigt bra dag hittills och en riktig lunch (det fanns grönsaker på min tallrik!) och trevlig sällskap och jag är på bra humör! Peppar peppar (japp, jag är ännu mera skrockfull numera)
Nu har jag kommit fram till den slutsatsen att när jag får äta det som jag gillar mår jag bra! Psykisk OCH fysisk. Sedan så hoppas jag att jag tycker att den slutsatsen stämmer i slutet på dagen också.
Oj, såg nu att jag har använt utropstecken i varannan mening, jag som inte gillar sådant, men hellre det än en massa smilies :)
Nu är det dags för städning!
Parisa
Heter det att man har konverterat från nattmänniska till dagmänniska? Djupa funderingar här vet ni!
Klockan är bara 15.15 och jag har redan varit uppe i nästan 8 timmar! Har haft en riktigt bra dag hittills och en riktig lunch (det fanns grönsaker på min tallrik!) och trevlig sällskap och jag är på bra humör! Peppar peppar (japp, jag är ännu mera skrockfull numera)
Nu har jag kommit fram till den slutsatsen att när jag får äta det som jag gillar mår jag bra! Psykisk OCH fysisk. Sedan så hoppas jag att jag tycker att den slutsatsen stämmer i slutet på dagen också.
Oj, såg nu att jag har använt utropstecken i varannan mening, jag som inte gillar sådant, men hellre det än en massa smilies :)
Nu är det dags för städning!
Parisa
Heter det att man har konverterat från nattmänniska till dagmänniska? Djupa funderingar här vet ni!
Tidig morgon, mamma åkte, tvättid och lila nagellack
Var ju tvungen att lägga till det lila nagellacket för det är det enda som piggar upp mig just nu. När jag ser hur fint det matchar min dator, haha. Japp, så fåfäng kan jag vara ibland... Ibland när jag ska måla naglarna så tänker jag på om nagellacket kommer att matcha datorn, men till mitt försvar så är min fina Samsung NC10 för fin för att användas hur som helst! Så det så!
Jaja, det var morgonens blondinkommentar, nu ska jag återgå till mitt normala jag.
Idag blev det en väldigt tidig morgon då mamma skulle åka hem, en vecka har gått alldeles för fort, men vi har haft så kul! Det har blivit en massa skratt och promenader (!) men nu dröjer det inte länge innan vi kommer att ses dygnet runt!
Annars har det inte hänt så mycket här, ska väl ta tag i att packa ner allt jag har lyckats samla på mig de senaste tre åren, men vi tar det imorgon va? Det blir ju liksom lättare när man skjuter upp allting till imorgon...eller? Nä, på dagens "Att göra- lista" står:
- Tvätta (snart klart!)
- Gå igenom alla kläder och skänka det som inte används
- Lunch
- Besöka återvinningscentralen och slänga en massa skräp
- Städa lägenheten
- Lägga upp lite grejor på Blocket
- Skicka iväg lite mail
Full rulle hela dagen med andra ord!
Jaja, det var morgonens blondinkommentar, nu ska jag återgå till mitt normala jag.
Idag blev det en väldigt tidig morgon då mamma skulle åka hem, en vecka har gått alldeles för fort, men vi har haft så kul! Det har blivit en massa skratt och promenader (!) men nu dröjer det inte länge innan vi kommer att ses dygnet runt!
Annars har det inte hänt så mycket här, ska väl ta tag i att packa ner allt jag har lyckats samla på mig de senaste tre åren, men vi tar det imorgon va? Det blir ju liksom lättare när man skjuter upp allting till imorgon...eller? Nä, på dagens "Att göra- lista" står:
- Tvätta (snart klart!)
- Gå igenom alla kläder och skänka det som inte används
- Lunch
- Besöka återvinningscentralen och slänga en massa skräp
- Städa lägenheten
- Lägga upp lite grejor på Blocket
- Skicka iväg lite mail
Full rulle hela dagen med andra ord!
Vart går gränsen?
Nog för att jag är en student och bor i en studentlägenhet, men hur mycket ska man behöva stå ut med?! När jag bodde i min första lägenhet, en liten liten etta på 19 kvm, så var det helt perfekt. Kunde spela hög musik när jag städade, ha fester (inte för att det var så ofta, men ändå), vi som bodde i huset förstod på något sätt varandra och visade varandra respekt. Sen flyttade jag till slottet där jag har bott de senaste två åren. En riktig fin lägenhet, fortfarande en etta, men på 27 kvm istället för 19, målade om den innan jag flyttade in och de flesta som kommer hit gillar lägenheten mycket! Utsikten är inget mindre än ringmuren! Det är inte många som kan säga att de har den utsikten!
Hur som helst, det var inte det jag skulle säga. I början var allt frid och fröjd, ända tills jag fick grannarna från ..... De som kom och klagade 21.30 för att jag spelade hög musik, eller kl.19 för att min musik störde deras filmtittande! Nog för att man ska visa sina grannar respekt, men det finns lagar om hur och när man får vara högljudd i sin egen lägenhet. Från kl.22-06 ska det vara tyst! Man kan ju inte förvänta sig att alla ska vara tysta bara för att man själv vill lägga sig kl.18, eller kolla på film (!!), någon måtta får det vara på vilka krav man ställer på sina grannar!
Det var det, och sen så flyttar nästa gäng in istället för de sistnämnda. De som spelar hög musik FRÅN kl.22 - 05 istället! Skriker och har sig, och skiter fullständigt i att det finns människor som faktiskt försöker få lite sömn under dessa tider. Hur tänker man då? Inatt vaknade jag kl.04 av att det lät som om det var fest i min lägenhet! De ovanför spelade elgitarr och de bredvid (det är endast en gipsvägg som skiljer min lägenhet från deras) spelade riktig hög musik och skrek. Då fick det räcka, inte ens jag, som brukar säga att bor man i en studentlägenhet så får man tåla ett och annat, hade orken att tåla det. Tur att de är trevliga och faktiskt skärpte sig när jag ringde på kl.04.30 och sa att jag försökte sova.
Nä, det jag ville komma fram till var att fest till kl.00 eller 01 kan man väl ändå acceptera när man bor i ett område med bara studenter som grannar, speciellt under nollningsveckan, men någonstans ska man väl banne mig dra gränsen! Och sen så undrar jag en sak, varför skriker man på en efterfest så tidigt på morgonen?? Alltså, de försökte inte föra en konversation genom att överrösta musiken, utan bara skrek rakt ut. Kan inte förstå det.
Oj, vad långt det blev nu! Märker att mina texter kan uppfattas som tråkiga när jag ännu inte tagit mig tid att lägga in bilder, men just nu försöker jag bara komma igång och testa lite olika sätt att skriva på. Bilder kommer inom kort!
Parisa
Nu - dags för andra försöket att inta frukost.
Hur som helst, det var inte det jag skulle säga. I början var allt frid och fröjd, ända tills jag fick grannarna från ..... De som kom och klagade 21.30 för att jag spelade hög musik, eller kl.19 för att min musik störde deras filmtittande! Nog för att man ska visa sina grannar respekt, men det finns lagar om hur och när man får vara högljudd i sin egen lägenhet. Från kl.22-06 ska det vara tyst! Man kan ju inte förvänta sig att alla ska vara tysta bara för att man själv vill lägga sig kl.18, eller kolla på film (!!), någon måtta får det vara på vilka krav man ställer på sina grannar!
Det var det, och sen så flyttar nästa gäng in istället för de sistnämnda. De som spelar hög musik FRÅN kl.22 - 05 istället! Skriker och har sig, och skiter fullständigt i att det finns människor som faktiskt försöker få lite sömn under dessa tider. Hur tänker man då? Inatt vaknade jag kl.04 av att det lät som om det var fest i min lägenhet! De ovanför spelade elgitarr och de bredvid (det är endast en gipsvägg som skiljer min lägenhet från deras) spelade riktig hög musik och skrek. Då fick det räcka, inte ens jag, som brukar säga att bor man i en studentlägenhet så får man tåla ett och annat, hade orken att tåla det. Tur att de är trevliga och faktiskt skärpte sig när jag ringde på kl.04.30 och sa att jag försökte sova.
Nä, det jag ville komma fram till var att fest till kl.00 eller 01 kan man väl ändå acceptera när man bor i ett område med bara studenter som grannar, speciellt under nollningsveckan, men någonstans ska man väl banne mig dra gränsen! Och sen så undrar jag en sak, varför skriker man på en efterfest så tidigt på morgonen?? Alltså, de försökte inte föra en konversation genom att överrösta musiken, utan bara skrek rakt ut. Kan inte förstå det.
Oj, vad långt det blev nu! Märker att mina texter kan uppfattas som tråkiga när jag ännu inte tagit mig tid att lägga in bilder, men just nu försöker jag bara komma igång och testa lite olika sätt att skriva på. Bilder kommer inom kort!
Parisa
Nu - dags för andra försöket att inta frukost.
Jag hänger knappt med i svängarna ju!
Oj, vad det händer saker nu och jag njuter av varenda sekund! Har alltid velat leva det här livet och det känns ju lite skumt att allt ska hända under de sista månaderna på ön.
Det har varit full fart, mingel, fika med otroligt trevliga och inspirerande människor, hålla ett kort föredrag för framtida mentorer, skapa nya kontakter med folk som faktiskt verkar vilja hjälpa till. Det är helt fantastiskt!
Även om det kommer en och annan negativ nyhet också, som trycker ner en en aning för stunden, så är det bara att bita ihop och jag trodde nog inte jag skulle säga det men allt det tråkiga som har hänt den senaste tiden har gjort mig starkare! Det har gjort att jag har blivit ännu mer målinriktad och faktiskt tar tag i saker, ok, vissa tråkiga saker skjuter man ju alltid upp, men allt som jag vill gör fort. Det är ju så kul när man får bra feedback och faktiskt ser resultat.
Om två dagar kommer mamma, och hon kommer nog se en Parisa som är gladare än på länge!
Nu ska det skickas iväg lite mail och sen blir det mat!
Ha det gott!
Parisa
Det kommer nog bli en bra månad det här. Peppar peppar, ta i trä!
Det har varit full fart, mingel, fika med otroligt trevliga och inspirerande människor, hålla ett kort föredrag för framtida mentorer, skapa nya kontakter med folk som faktiskt verkar vilja hjälpa till. Det är helt fantastiskt!
Även om det kommer en och annan negativ nyhet också, som trycker ner en en aning för stunden, så är det bara att bita ihop och jag trodde nog inte jag skulle säga det men allt det tråkiga som har hänt den senaste tiden har gjort mig starkare! Det har gjort att jag har blivit ännu mer målinriktad och faktiskt tar tag i saker, ok, vissa tråkiga saker skjuter man ju alltid upp, men allt som jag vill gör fort. Det är ju så kul när man får bra feedback och faktiskt ser resultat.
Om två dagar kommer mamma, och hon kommer nog se en Parisa som är gladare än på länge!
Nu ska det skickas iväg lite mail och sen blir det mat!
Ha det gott!
Parisa
Det kommer nog bli en bra månad det här. Peppar peppar, ta i trä!
