Parisa

Ge mig lite ro nu, jag pallar inte så mycket mer. Varför måste mitt liv vara en sådan berg och dalbana? Mådde så bra ju.. Hoppas att det inte dröjer allt för länge innan allt blir bra igen, för nu börjar verkligen tålamodet ta slut.

Varför vägrar det att försvinna? Denna hemska jäkla klåda... Har snart kliat sönder hela mig, det är sår, rivmärken och ärr :( Tar en jäkla massa mediciner, men inget hjälper och det tar så jäkla mycket på psyket att må så här under så lång tid!

Vill ju vara topp igen! Hade sett fram emot det så himla mycket, att festa gärnet med bästaste A! Men ikväll är bara ännu en kväll då jag ska låsa mig inne och gråta och hoppas att det här försvinner. Saknar mitt sociala liv, mitt jobb. Saknar att bara kunna gå ut som en normal människa :(



Vilket jäkla liv. Vart gick det snett liksom?

En äcklig disktrasa som ingen läkare vill ta i. Precis så känner jag mig just nu. Men ska det verkligen vara så?? Ska det behöva ta 2 veckors plågsam klåda, 2 läkarbesök och otaligt många telefonsamtal med sjukvårdsrådgivningen, innan det till slut är dags för rutinproverna inför besök hos gastro i Uppsala för att man ska veta att det har berott på höga levervärden?!

Hela dagen idag har jag dessutom försökt få tag på vilken läkare som helst som kan ge mig en medicin som börjar verka inom de närmaste dagarna, men efter att ha fått träffa två läkare fick jag ge mig. Ingen ville hjälpa mig. Den sista läkaren säger: Vad ska jag säga? Du går till fel ställen.
Precis så sa han. Med ett leende på läpparna.
Då fick jag världens utbrott. Öööh, jo, jag fick ett par lugnande tabletter då jag krävde det och imorgon blir det allt världens längsta samtal med patientnämnden. Vilka jävla idioter det finns inom sjukvården!
På akuten sa de att jag kom dit för sent, alla specialister hade redan gått hem! Men vad faaaaan tror ni jag försökt ringa er sen kl.8 imorse för??!! För jag vet ju att kl.16, om inte 15 går alla specialister hem.

Nu sitter jag här, inget har blivit bättre, men förhoppningsvis får jag lite sömn inatt.

Jag pallar inte längre. Gränsen är nått. Snart ställer jag mig på något tak och kräver medicin för annars tänker jag hoppa.

Vilken jävla skit-dag.

Förstår inte grejen. När hände detta? Och framför allt, varför??
Igår var jag och söt till Uppsala igen, den här gången kom vi faktiskt upp på morgonen så jag hann i tid, nå ja, nästan i tid i alla fall till min läkartid. För den här gången behövde jag verkligen träffa honom!

De senaste två veckorna har det kliat som faaaaan överallt!  Jag vet att jag brukar vara duktig på att överdriva, men den här gången är det snarare en överdrift, för den här klådan går inte att beskriva med ord  :( Jag har rivit, eller snarare klöst sönder mig. Det har börjat svida och blöda. Och fy! Det här är nog definitivt bland top 3 - Det värsta jag varit med om i hela mitt liv.

Det var alltså mina levervärden som var alldeles för höga, igen. Jag som var så nöjd sist jag tog blodprover för en månad sen, då hade jag normala levervärden för första gången på 1½ år. Men då var det som vanligt igen då. Provresultaten förklarade också varför inga jäkla allergimediciner hjälpte längre. Har ju överdoserat allt möjligt, men jag har inte sovit ordentligt på mer än en vecka och i denna stund svider det som bara den i hela ansiktet :/
Fick i alla fall ett pulver som jag ska ta tre gånger om dagen för att... bla bla bla, något med galla.... vilket bla bla ska ta dämpa klådan. Men som vanligt när jag får en medicin så kan jag inte hitta den någonstans, varken i Uppsala eller Gävle, men idag skulle de få hem den i Sätra så nu ska jag äntligen åka dit och hoppas på att den finns kvar och att den hjälper. F o r t!
För nu är jag less på att klia och så duscha 3 gånger om dagen och så klia och gråta. Det här önskar jag inte ens min värsta fiende.

Så, kära vänner, är jag osocial så beror det på att jag numera låser in mig i lägenheten för jag mår skit och ser ut som jag mår. Hör av mig så fort jag blivit människa igen.



Vad skulle jag göra utan alla fantastiska människor i mitt liv. Jo, sitta ensam i mörkret och gråta. Snälla, låt det här ta slut. Jag gör vad som helst, bara jag slipper det här.

Men usch, nu har det kliat överallt nästan konstant i snart två veckor! Är så fruktansvärt less på det så jag vet inte vart jag ska ta vägen! :(  Sitter och kliar sönder mig ena sekunden för att sen börja stört-gråta nästa sekund :( I torsdags tog jag en stark allergitablett, däckade i soffan, och sen när jag vaknade av att telefonen ringde så mådde jag bra.
Det blev jobb i några timmar och sen blev det kalas hos A och C :) Var ju tvungen att passa på när jag hade en nästan helt kli-fri dag! Det blev god mat, massa skratt och så var vi och lyssnade på Petter, ja, ni vet han som rappar. Säger lyssnade, för det lilla jag såg av hans huvud räknas ju inte :p Måste dock skryta om att han gick typ 20 cm ifrån mig, haha, A berättade det för mig efteråt, för jag missade tydligen det :)

Så fort jag har blivit människa igen ska jag ta tag i bloggen och ladda upp alla bilder från min födelsedagsfest och torsdagen, men just nu ska jag försöka sova en liten stund och sen göra mig redo för en partykväll med miss E. Japp, jag ska dränka bort mina sorger, eeeeh, kliandet i alla fall.

Snälla snälla, låt kliandet försvinna! Står knappt ut med mig själv ju :(

Alla som har tips för vad man ska äta, dricka eller göra för att det ska försvinna kan väl vara jättegulliga och tala om det för mig innan jag bryter ihop :(


Det kanske inte är det klokaste jag kan göra mot min stackars lever, men fan, det här är det värsta jag varit med om!