Hur långt ska det gå?

Hur mycket kan man skita i andra för att rädda sitt eget skinn i alla fall?! Ibland blir jag förvånad, vet inte riktigt varför det fortfarande förvånar mig, hur mycket folk som försöker ge intrycket av att de ska ställa upp, att de vill hjälpa, kan bli tyst som en mus och inte stå upp för sina egna principer bara för att rädda sitt eget skinn.

Hade det varit ett litet barn så är det väl förståeligt, barnet är ouppfostrat, men kan fortfarande "fixas", men när det handlar om vuxna människor så är det väl skrattretande, eller ska man kanske gråta en skvätt?


Nä, nu är det slut på tänkandet för den här dagen, ska plocka undan lite och försöka mig ut på en liten promenad.


It so sad.

Musikhjälpen 2011

Så jäkla fint var det! Alla människor gjorde allt de kunde för att samla ihop pengar för att bidra till att flickor i fattiga länder ska få gå i skolan! Det var allt från små barn som ville skänka sina sparpengar till mindre företag och även stora företag som skänkte 100-tals tusen kronor. Slutsumman landade på över 18 miljoner kronor!

Förstår ni hur stort det är?! Om eran arbetsplats bidrog till denna gigantiska summa som kommer att rädda livet på hur mycket som helst så kan ni vara stolta! Tyvärr så har jag inte ens hört någon på jobbet prata om denna insamling, har inte sett en enda liten artikel i lokaltidningen om detta, inte ens Aftonbladet kunde få plats med något om detta! Men det är så klart, det är ju viktigare att någon kändis ska förlova sig/ skilja sig osv.

Ibland blir jag väldigt besviken på folk runt omkring mig, allt det ytliga är så mycket viktigare. Men det är ju som vanligt, folk är så upptagna av sina i-landsproblem att de inte kan öppna ögonen och se hur jävligt folk i andra länder har det!
Dags att vakna Sverige! Det är tragiskt att det finns folk som måste få sina 10-koppar kaffe om dagen och sen en lunch ute på det, men att skänka 50kr till folk som inte vågar eller kan gå i skolan finns inte med på kartan.

Men oj!

Då var det inte jättemånga dagar kvar till jul och sen nyår och när 2012 börjar då är det verkligen inte många dagar kvar tills Plutten kommer. Tänk att tiden kan gå så fort!
Känns ju som igår som vi var på inskrivning hos barnmorskan och tyckte att det var sååååå långt kvar tills vi skulle få se bebisen, och sen så har tiden bara försvunnit iväg!

Trodde inte det var möjligt att längta efter något så här mycket! Nu måste jag bara planera in en massa saker att se fram emot så att den här tiden inte går alltför långsamt :)


Älskade fina lilla du. Varje spark får mig att le.

RSS 2.0