Parisa

Den senaste tiden har jag upptäckt att det är så många ord och talesätt som jag har hört förut, men aldrig frågat vad de betyder, detta har lett till att jag har funderat över min förmåga att fråga!

När jag var yngre pratade vi bara persiska hemma, det gör vi fortfarande för den delen med undantag för de svenska ord som poppar upp när vi är i farten och inte orkar reflektera över det persiska ordet (eller när vi inte KAN det persiska ordet), detta har lett till att många av de talesätt och vissa ord som man aldrig har lärt sig i skolan har uteblivit ur mitt lexikon för det svenska språket.

Jag har aldrig ens funderat på att jag är uppväxt med två språk, det är liksom naturligt, vissa gånger kunde jag komma på mig själv att chatta med tre olika vänner och släktingar och växlade med svenska, persiska och engelska och tänkte att det här så himla häftigt! Det tycker jag fortfarande, det enda som är bättre än ett språk är två språk!
Hur som helst, det jag vill komma fram till är att när man är liten så vågar man oftast inte fråga om det är något man inte förstår, alla andra förstår ju, så de kommer bara tycka man är knäpp som frågar. Eller? Så tänkte jag i alla fall. Nu i efterhand skäms jag.
Det var inte så många år sedan som jag förstod betydelsen av uttrycket "kors i taket", man använder ju inte det så jätteofta, men eftersom jag tydligen funderar väldigt mycket, så kom jag att tänka på en specifik händelse som har med uttrycket att göra.

När jag gick i mellanstadiet för länge länge sedan så hade jag en lärare som fortfarande är en av de bästa jag har haft, men vi hade en ganska rörig klass och det var sällan folk pluggade och brydde sig, så läraren sa att när alla fick ett visst antal rätt på en multiplikationstävling som vi brukade ha så skulle han sätta upp ett kors i taket. Alla hurrade och började plugga som bara den. Jag hade ingen aning om vad det betydde och nu i efterhand funderar jag på hur många som egentligen förstod :) Men när dagen väl kom och vi tvingade läraren att sätta upp korset av svart tejp i taket så var det applåder och en stolthet utan dess like som fyllde vårat klassrum.
Det var så klart med glimten i ögat som han sa det, men han förklarade aldrig innebörden, för det var säkert en självklarhet för honom att alla visste vad det betydde, men jag visste ju inte, och jag var inte tillräckligt modig för att fråga. Nu förstår jag ju att det är en struntsak, men tänk om jag hade vågat fråga varje gång jag inte förstod, då hade man ju inte en smartphone så att man kunde googla i smyg liksom :)

Nu i vuxen ålder kan jag komma på mig själv att googla upp vissa ord som används ofta och som jag inte förstår, eller så frågar jag.

Jag är ärlig, jag säger att jag aldrig har hört det och ibland kan jag få ett "Va?, vet du inte?", och då säger jag nej, hur skulle jag kunna veta? Herregud, jag kan fler persiska uttryck än vad många som har svenska som sitt modersmål kan ;) Men de flesta gånger så är det liksom inget konstigt med att fråga, alla kan ju inte allt.

Hoppas att W lär sig att man alltid kan fråga, om någon säger något dumt så är det den personen som är okunnig, han ska växa upp med två språk, det är en gåva som man ska vara stolt över.

Nä, ett riktigt långt flummigt inlägg, men lärare borde ha mer förståelse för barn, förklara uttryck och ord som kanske inte är självklara för alla. Ibland så sitter man där tyst och hoppas att någon annan ska fråga, våga fråga själv!

Häj! (Som Alex och Sigge säger! )