Parisa

Muhaha, måsta ju skriva det här bara för att jävlas med R ju! Min enda anledning att kolla på hockey, eller kolla upp hockeyresultat är ju bara för att må bra över att de lag som mina vänner/bekanta hejar på förlorar! Haha, jo, sådan är jag, skadeglädje är ju som bekant den bästa glädjen! Ledsen att göra er besvikna mina vänner, vet ju att ni inte trodde att bodde en liten ok då, rätt stor, djävul i mig :)

Idag, efter att ha haft en rätt kass dag med huvudvärk större delen av dagen, och senare ett supertrevligt (och superlångt!) telefonsamtal med bästa D, var jag lycklig över att få avsluta kvällen med att se Brynäs spöa skiten ur Skellefteå :D 6-0 blev det! Svordomarna kom en efter en och mitt leende blev större och större. Lycka!
Men jag är jätteglad över att du bor här igen! Så du vet :) På lördag ska ni spöa Linköping ju! Då kan vi vara lyckliga tillsammans!



Puss puss

En trött P

Herrrrreguuuuud! (mitt favoritord!) Vilken dag det har varit!
Har hängt på stan från 8- 17.30 typ...och snälla, fråga inte vad jag har gjort! Det blev frukost och lunch med bästa P på Donken, en massa prat och skratt :) behövde verkligen det!

Sedan så träffade jag en fd. vän, och det var väl årets misstag, men men, man lär sig väl något av sina misstag förhoppningsvis, nu är jag bara glad att hon inte har funnits i mitt liv det senaste året och att hon aldrig kommer att vara en del av mitt liv någonsin igen! Härligt! Men det var en halvtimme av mitt liv som jag aldrig kommer att få tillbaka...

Det blev även en sväng på stan och så slutligen vaccination mot svininfluensan alt. svinis alt. baconfeber..jaja, kärt barn har tydligen väldigt många namn. Nu sitter jag i alla fall hemma i soffan och är så gott som medvetslös, vill sova - läääänge!

Tror nog jag ska börja gå upp tidigt på mornarna, vill ju inte missa mer intressanta händelser som jag kanske sover bort annars ju!


Nu blir det lite nördande innan jag däckar!

Nattinatt!

Lite sömn och mycket tankar i huvudet kan få en att göra en massa dumma saker, men nu har jag gjort dumma saker så det räcker resten av året i alla fall.

Att vara uppe så här tidigt på morgonen! Herregud vad trött jag äääääär!
Jag vet, jag brukar vara värsta språkpolisen, så det är emot vad jag tror på att skriva sådär, men ändå, idag är jag så förbaskat trött!
Gick upp vid 7-tiden imorse för att en timme senare befinna mig på stan för att gå på ett möte. Mina ögon svider fortfarande, och nej, jag tror inte på att man blir piggare ju längre man är vaken. Hela min kropp skriker: Gå och lägg dig ditt pucko! Men idag ska jag kämpa emot.
Har precis ätit en efterlängtad frukost på Donken med väldigt trevligt sällskap :) Nu ska jag gå en trip på stan och sen bege mig till köpcentret för att köpa lite minne till min stackars dator, äntligen!

Och snart (om 4 månader) då blir det flytt, IGEN! :)
Om jag ska vara ärlig så kan man väl egentligen inte säga att jag har vilat så mycket. Men jag har mått bra, bättre än på länge! Gött att äntligen få umgås med familjen, mina vänner, träffa släkten och försöka få ordning på hälsan.

Det har även blivit en hel del festande och tid att umgås med lill-morbror som är som den storebror jag alltid velat ha! Nu när han äntligen frågade om jag ville festa med honom så är han ännu mer älskad! haha...har ju "bara" tjatat på honom i 7 år!
Dessutom har jag fått en massa tid med mina älskade kusiner, goungarna, om de bara visste hur mycket jag älskar dom! Stora lill-tjejen som är världens bästa storasyster till sina bröder, vi har hängt en massa, gått på McDonalds, lekt och busat, sen hennes småbröder som har busat så det räcker för ett år och så lite till. Sen har vi såklart fotbollsproffset i släkten, han som ska spela i Barca snart :) Vi var och hejade på honom när han gjorde mål efter mål på fotbollscupen. Ja, jag känner mig lite som en stolt mamma ibland!

Oj, vad utropstecken det blev nu, men det är starka känslor som behövs ropas ut ibland :)

Sen har det blivit en massa resande under den senaste månaden, det har varit Uppsala, Uddevalla, Göteborg och Linköping. Ja, man skulle kunna säga att jag är lite rastlös av mig :)

Nu har vi äntligen blivit med hus förresten, så till sommar väntar en massa grillfester och härliga sommarnätter ute på altanen :) Lyx! Och så ska jag äntligen få en walk-in closet - superlyx! Tror faktiskt jag stannar kvar hos mina föräldrar längre än planerat ;)

Och snart ska jag verkligen ta tag i det där med bilder så det faktiskt går att läsa den här bloggen!


Nu ska jag slöa framför tv:n eller kanske skriva lite fler uppdateringar.

Måste bara berätta om sista partydagen ju. Lite kortfattat och lite kryptiskt, men sådan är jag.

Lördagen började med en skön och icke stressig (för en gångs skull!) runda på stan med E och S. Vi strosade på stan i det härliga sommarvädret, japp, 26:e september och solen sken och det var varmt och skönt! Vi träffade på en massa människor, det blev prat och skratt och kvällen planerades. Det var ju lönehelg trots allt och vi var tydligen inte ensamma om att ha planerat en kväll på någon av stans (hmm, två?) krogar.
Det var kul att se att alla var så pigga och glada! Men så är det väl när pengarna precis har kommit in på kontot.

Väl hemma efter en nyttig lunch på McD skiljdes vi åt och bestämde att vi skulle höras av senare på kvällen för att samlas och dricka lite gott innan en kväll på kåren. Detta skulle ju bli min sista partykväll på ön innan flytten, så förväntningarna var minst sagt höga!
Vi var 4 tjejer, som klickade mycket bra, som träffades i E och P's lyxlägenhet (enda studentlägenheten med badkar!) och pratade och skrattade en massa.
Stämningen var på topp och där stannande den hela kvällen! Klockan 1 (!), en timma innan kåren och alla andra uteställen skulle stänga, lyckades vi ta oss ut och promenerade ner till kåren. Det visade sig att den kvällen innan bara började bra, utan den skulle förbli bra och sluta där på toppen också. Otroligt längesedan jag var med om en så lyckad utekväll, tack! Det blev en avskedsfest kombinerad med en för tidig födelsedagsfest (japp, de sjöng för mig!).

Kvällen innehöll det mesta: "gamla" vänner, början på ny vänskap, en massa skratt, billig dricka, en massa prat och så toppades det hela såklart med en pinsam händelse för att man ska komma ihåg att man lever!

Oj vad tiden flyger iväg! Om 7 timmar ska jag gå upp och då kan det har varit skönt att ha fått lite sömn.

Godnatt gott folk!

Snart 25 år gammal och tydligen inte ett dugg klokare! Härligt! Man ska leva för stunden ibland.

Tydligen! Men nu de senaste dagarna har det visat sig att så är fallet! Bara jag får en god natts sömn så jag kan jag få hur mycket som helst gjort dagen efter och det känns fantastiskt bra!

Idag har jag fått lite grejor sålda, efter en annons som jag satte ut igår och sen har jag fixat alla papper som jag skulle sätta i pärm eller slänga. Jag har satt ut fler annonser, skrivit lappar och nu ska jag hämta banankartonger och sätta igång och packa lite. Snart kommer det folk som ska köpa mer saker här. Gött med cash, som ska direkt in i sparkontot för snart ska jag banne mig resa!

Dagarna flyger förbi och jag har nog fortfarande inte riktigt förstått att mindre än två veckor så ska jag lämna min ö. Det känns konstigt, jag är ledsen för att jag lämnar min lägenhet och alla Kodak-moments som man kan hitta här på ön, men samtidigt så är jag glad för att jag får vara nära min familj och mina fantastiska vänner därhemma.

En sak till som jag har tänkt på sen jag sålde första prylen i lägenheten i förra veckan var att det är knäppt att man kan känna separationsångest för prylar. Jag vet ju sen tidigare att handväskor och skor gör jag mig inte av med- absolutley never! Det är heliga saker som jag faktiskt kan sakna senare (haha, liiite knäppt, jag vet!), men möbler och alla inredningsprylar visste jag inte att jag kände så starkt för. Anledningen till det är nog för att under dessa tre år så har jag hunnit byta ut saker (har min tredje soffa på tre år), jag har hunnit slänga småsaker, byta ut och köpa nya saker och nu efter tre år så har jag alltså saker som jag valt efter noggranna planeringar. Det är saker som jag älskar. Även om jag vet med 90% säkerhet att jag kommer att vilja ha andra saker till nästa lägenhet, så har de varit perfekta till den här lägenheten och därför känns det konstigt att någon annan ska ha mina saker i sitt hem.

Nä, kan ju inte tänka så, måste ju fixa pengarna till resan...

Solen skiner därute och jag har inte gått ut på hela dagen. DUMT!

Tjolahopp!


Parisa

Businesswoman

Tog hela 2 minuter att göra klar! Ibland förundras jag över jag själv fungerar, eller fungerar gör jag ju inte de här situationerna - uppenbarligen!

De senaste veckorna har jag träffat många intressanta människor, sådana som man vill skapa någon kontakt med för att de kan kunna hjälpa mig i framtiden och därmed har alltså högen med visitkort blivit större och större. På baksidan av varje visitkort har jag gjort som jag har lärt mig, antecknat vem personen ifråga är och i vilket sammanhang jag träffat personen.
Det som jag har skjutit upp i flera veckor nu alltså har varit att skicka iväg ett kort mail, så att de inte ska glömma mig, ett mail som tar till och med mindre än två minuter att skicka iväg, men jag vet inte varför jag ser vissa saker som ett stort projekt när det i själva verket ofta handlar om saker som jag kan få gjorda snabbt och sen gå vidare med allt annat på "att göra" - listan.

Nu har jag i alla fall skickat tre mail på mindre än 5 minuter och POFF- där försvann en sak från listan.

I övrigt så har det varit en riktig härlig dag idag! Jag har fått jättemycket gjort, lagat mat, fikat med en jättego tjej från jobbet, fått årets bästa besked - ett besked om ett körkort och den personen förtjänade det mest av alla jag känner! Än en gång visade sig att man kan komma hur långt som helst bara man har viljan och är envis :) Grattis grattis!

Nu ska jag ta itu med två lådor med räkningar som ska sorteras och sättas i pärm och en massa andra papper som måste slängas! Jag tror att det är därför jag gillar att flytta, för den befriande känslan man känner när man gör sig av med allt man har samlat på sig som man aldrig använder, det är verkligen bra för själen!

POFF!

Där försvann jag från datorn!

Det är väl ändå fullt normalt att planera dagens sysslor efter att ha granskat tv-tablån väldigt noga? :) Det råkar vara så att det är väldigt bra tider inom tv-industrin nu tydligen, ÄNTLIGEN! Helt rätt tid att vara sjuk på helt enkelt! Det kanske stämmer trots allt, att dåliga saker för med sig något gott.. (Parisa-humor på hög nivå!)

Klockan är bara 15.15 och jag har redan varit uppe i nästan 8 timmar! Har haft en riktigt bra dag hittills och en riktig lunch (det fanns grönsaker på min tallrik!) och trevlig sällskap och jag är på bra humör! Peppar peppar (japp, jag är ännu mera skrockfull numera)
Nu har jag kommit fram till den slutsatsen att när jag får äta det som jag gillar mår jag bra! Psykisk OCH fysisk. Sedan så hoppas jag att jag tycker att den slutsatsen stämmer i slutet på dagen också.

Oj, såg nu att jag har använt utropstecken i varannan mening, jag som inte gillar sådant, men hellre det än en massa smilies :)

Nu är det dags för städning!


Parisa

Heter det att man har konverterat från nattmänniska till dagmänniska? Djupa funderingar här vet ni!

Var ju tvungen att lägga till det lila nagellacket för det är det enda som piggar upp mig just nu. När jag ser hur fint det matchar min dator, haha. Japp, så fåfäng kan jag vara ibland... Ibland när jag ska måla naglarna så tänker jag på om nagellacket kommer att matcha datorn, men till mitt försvar så är min fina Samsung NC10 för fin för att användas hur som helst! Så det så!

Jaja, det var morgonens blondinkommentar, nu ska jag återgå till mitt normala jag.
Idag blev det en väldigt tidig morgon då mamma skulle åka hem, en vecka har gått alldeles för fort, men vi har haft så kul! Det har blivit en massa skratt och promenader (!) men nu dröjer det inte länge innan vi kommer att ses dygnet runt!

Annars har det inte hänt så mycket här, ska väl ta tag i att packa ner allt jag har lyckats samla på mig de senaste tre åren, men vi tar det imorgon va? Det blir ju liksom lättare när man skjuter upp allting till imorgon...eller? Nä, på dagens "Att göra- lista" står:

- Tvätta (snart klart!)
- Gå igenom alla kläder och skänka det som inte används
- Lunch
- Besöka återvinningscentralen och slänga en massa skräp
- Städa lägenheten
- Lägga upp lite grejor på Blocket
- Skicka iväg lite mail

Full rulle hela dagen med andra ord!

Nog för att jag är en student och bor i en studentlägenhet, men hur mycket ska man behöva stå ut med?! När jag bodde i min första lägenhet, en liten liten etta på 19 kvm, så var det helt perfekt. Kunde spela hög musik när jag städade, ha fester (inte för att det var så ofta, men ändå), vi som bodde i huset förstod på något sätt varandra och visade varandra respekt. Sen flyttade jag till slottet där jag har bott de senaste två åren. En riktig fin lägenhet, fortfarande en etta, men på 27 kvm istället för 19, målade om den innan jag flyttade in och de flesta som kommer hit gillar lägenheten mycket! Utsikten är inget mindre än ringmuren! Det är inte många som kan säga att de har den utsikten!
Hur som helst, det var inte det jag skulle säga. I början var allt frid och fröjd, ända tills jag fick grannarna från ..... De som kom och klagade 21.30 för att jag spelade hög musik, eller kl.19 för att min musik störde deras filmtittande! Nog för att man ska visa sina grannar respekt, men det finns lagar om hur och när man får vara högljudd i sin egen lägenhet. Från kl.22-06 ska det vara tyst! Man kan ju inte förvänta sig att alla ska vara tysta bara för att man själv vill lägga sig kl.18, eller kolla på film (!!), någon måtta får det vara på vilka krav man ställer på sina grannar!

Det var det, och sen så flyttar nästa gäng in istället för de sistnämnda. De som spelar hög musik FRÅN kl.22 - 05 istället! Skriker och har sig, och skiter fullständigt i att det finns människor som faktiskt försöker få lite sömn under dessa tider. Hur tänker man då? Inatt vaknade jag kl.04 av att det lät som om det var fest i min lägenhet! De ovanför spelade elgitarr och de bredvid (det är endast en gipsvägg som skiljer min lägenhet från deras) spelade riktig hög musik och skrek. Då fick det räcka, inte ens jag, som brukar säga att bor man i en studentlägenhet så får man tåla ett och annat, hade orken att tåla det. Tur att de är trevliga och faktiskt skärpte sig när jag ringde på kl.04.30 och sa att jag försökte sova.

Nä, det jag ville komma fram till var att fest till kl.00 eller 01 kan man väl ändå acceptera när man bor i ett område med bara studenter som grannar, speciellt under nollningsveckan, men någonstans ska man väl banne mig dra gränsen! Och sen så undrar jag en sak, varför skriker man på en efterfest så tidigt på morgonen?? Alltså, de försökte inte föra en konversation genom att överrösta musiken, utan bara skrek rakt ut. Kan inte förstå det.


Oj, vad långt det blev nu! Märker att mina texter kan uppfattas som tråkiga när jag ännu inte tagit mig tid att lägga in bilder, men just nu försöker jag bara komma igång och testa lite olika sätt att skriva på. Bilder kommer inom kort!



Parisa

Nu - dags för andra försöket att inta frukost.

Oj, vad det händer saker nu och jag njuter av varenda sekund! Har alltid velat leva det här livet och det känns ju lite skumt att allt ska hända under de sista månaderna på ön.
Det har varit full fart, mingel, fika med otroligt trevliga och inspirerande människor, hålla ett kort föredrag för framtida mentorer, skapa nya kontakter med folk som faktiskt verkar vilja hjälpa till. Det är helt fantastiskt!

Även om det kommer en och annan negativ nyhet också, som trycker ner en en aning för stunden, så är det bara att bita ihop och jag trodde nog inte jag skulle säga det men allt det tråkiga som har hänt den senaste tiden har gjort mig starkare! Det har gjort att jag har blivit ännu mer målinriktad och faktiskt tar tag i saker, ok, vissa tråkiga saker skjuter man ju alltid upp, men allt som jag vill gör fort. Det är ju så kul när man får bra feedback och faktiskt ser resultat.

Om två dagar kommer mamma, och hon kommer nog se en Parisa som är gladare än på länge!


Nu ska det skickas iväg lite mail och sen blir det mat!

Ha det gott!

Parisa

Det kommer nog bli en bra månad det här. Peppar peppar, ta i trä!

Idag åkte syster mini hem förresten, det blev skrämmande lugnt här hemma! Hon är saknad redan.
Nu är det bara jag här framför datorn och syster mellan som tar en tupplur efter jobbet. Annars så har jag väl inte gjort något jätteansträngande idag, om man inte kallar 4 timmars jobbande för något ansträngande. 4 timmars jobbande med solbrännan det vill säga, på stranden! :) haha! Det där har jag väntat på att få säga LÄNGE! 
Det var varmt och skönt och en trevlig dag på stranden med en vän var helt rätt kände jag.

Sedan kollade vi även lite grejor på bilen...(euhm, har ju skjutit upp det sen pappa nämnde det för 3 månader sen kanske...) Oljan behövdes fyllas på och lika spolarvätskan, batterivätska och nu ska jag fixa kylarvätska också. Duktigt va? haha sen finns det ju inte så mycket mer som kan ta slut, så det var verkligen på tiden att det blev gjort!

Nu är det dags för mig att ta en promenad innan kvällens makeover.


Tjolahopp.

En promenad genom staaaaan.

Och så är det mediciner varje dag. Så ser mitt liv ut för tillfället.
Ska inte gå in på det alltför detaljerat, men det är ändå en stor del av mitt liv just nu, och jag tror att det kommer att hjälpa mig i alla fall om jag skriver om det lite.

Jaja, anledningen till varför jag skriver om detta idag är för att nu har det gått två veckor sen jag blev utskriven från sjukhuset och det var dags för återbesök. Återbesök är bra. Speciellt när man får höra positiva saker. (peppar peppar)
Positiva även om det innebär mediciner i flera år framåt. Äh, jag får klaga lite.

Det gick för övrigt bra att jobba igår, ångesten släppte så fort jag bestämde mig för att det inte var värt att oroa eller stressa mig i onödan och kunderna var väldigt trevliga :). Skönt!

Nu har jag och mina systrar precis ätit thai-mat, mums!

Nu är det dags för en avslutning på den här kvällen innan jag somnar här fram datorn.



Tjolahopp.


Osammanhängande text, men så får det vara ibland.

Det blir väl så när fingrarna vill slå på tangentbordet och jag inte är så desperat att jag faktiskt tar tag i den där rapporten som jag skulle ha skickat in till min lärare för... euhm... två månader sen. Japp, jag skäms, ni behöver inte påminna mig. Usch och fy!


Det jag ville ha sagt med det här inlägget är i alla fall att jag faktiskt har försökt utveckla mina bak-kunskaper denna kväll (remember: 2 augusti 2009). Första hallonpajen har nu bakats av moi, detta trots att syster mini, hon som är proffset i släkten inte befann sig längre en 4 meter ifrån mig!
Hon är 5 år yngre än mig och tyckte väl att jag gott kunde klara av att göra smuldeg alldeles själv så hon strejkade genom att sitta i soffan och inte röra en endaste sak.
Vi har inte smakat på pajen än, tänkte att jag skriver om hur stolt jag är INNAN provsmakningen, men jag kan nog lova att jag kommer att leva på det här länge! Japp, när det gäller att göra saker i köket så är jag lat.. Det vet jag. Och jag är stolt över det! Drömprinsen ska ju sköta hela den biten ju, tillsammans med alla andra hushållsrelaterade saker.

Ångest kommer sakta men säkert inför jobbet imorgon, hoppas på snygga trevliga kunder som får mig på bra humör igen.


Tjolahopp.


NU, dags för paj. Hallonpaj

Jag är ju väldigt kass på att uppdatera här, men jag skulle vilja påstå att det är för att jag inte vill skriva en massa korta inlägg om strunt, jag ser den här bloggen som ett ställe där jag har möjlighet att uttrycka mina tankar och åsikter, inte ett ställe där jag skriver vad jag har ätit och vad för kläder jag har på mig.
Det är alltså anledningen till att det har bivit väldigt få inlägg. MEN, nu är det ju såhär att  jag måste ju skriva lite fler inlägg än så här för att kunna hitta balansen mellan mitt privata liv och allt annat som jag vill berätta om, så därför ska jag försöka skriva något ett par gånger i veckan (tänker inte vara så optimistisk att jag ger mig på att lova inlägg varje dag, inte riktigt än i alla fall).

Sitter förresten och knappar in på min lilla söta vita dator, en modell Samsung NC10 för att vara mer exakt. Lyckades äntligen fixa min router igår så att det trådlösa nätverket fungerar på mer än en dator (ganska fantastisk va? haha ) 2 timmars Googlande och nollställande av routern gav till slut resultat. Nu kan jag och mina två systrar sitta i min lilla etta med varsin laptop i knät och surfa! Hmm, nu när jag läser det svart på vitt vet jag inte längre om det är något positivt eller negativt... :)

Nä, nu ska jag försöka få syster mini att kanske baka en hallonpaj till mig, måste ju passa på när man har besök av proffsen! Syster mellan är och jobbar och sliter så hon kan försörja oss resten av sommaren!
Det här är lyx på hög nivå. Själv ska jag sätta igång att jobba igen imorgon efter 2 veckors sjukskrivning, känns lite så där, men det är nödvändigt.

Tänker vara slarvig nu och skippa i att läsa igenom det här inlägget innan jag klickar på "publicera", det är bara för att skärmen är väldigt mini och mitt huvudvärk börjar smyga tillbaka. Kommentera gärna om ni ser stavfel så fixar jag sen.. (Nej, jag kan inte leva med stavfel)


Tjolahopp.

Nu ska det ätas gott

Me = hemmafru?? Kommer det hända? Kommer jag, Parisa, bli hemmafru när jag blir stor eller vad är det som händer här?? Det är knappt så jag känner igen mig själv längre.
Jag har börjat plocka undan hela tiden, diska som bara den, vill hellre stanna hemma och ta det lugnt än att gå ut och festa. Som om det inte vore nog så bakade jag idag också!! Nu skriker ni säkert: "Say what???".
Jo, så tänkte jag med; I vanliga fall när jag är sugen på typ kladdkaka (som lillasyster är världsbäst på att baka!) så sitter jag och tänker på kladdkaka så mycket jag kan, som om jag hoppas på att ingredienserna ska höra mig och blanda ihop smeten åt mig och hoppa in i ugnen.
 Eller så tänker jag på kladdkaka så mycket jag kan, tills jag åker hem till mamma och pappa och kan muta M så att hon bakar en åt mig.
Men idag hörrni, idag så gick jag upp från soffan, kollade upp recept på nätet, fixade ihop smeten (som förresten tar ca 5 min att blanda ihop), och nu sitter jag och väntar på att kakan ska kallna lite så jag kan proppa i mig den! Lycka!
Om ni bara var här så ni kunde känna den underbara doften som har spridit sig i slottet, mums! Hmm, kommer det bli en Bree Van de Kamp, den perfekta hemmafrun, av mig... den perfekta ICKE hemmafrun? Det är dagens kuggfråga.

Näää, kommer nog hålla mig till min fina tanke om att jag ska gifta mig med den perfekta hemmamaken (hmm, de borde komma på ett finare ord för männen tror jag!), han ska även ha ett bra jobb så jag slipper jobba! Haha, bra reklam... Det där ska man nog inte skriva i sin kontaktannons :) Nu väntar kladdkaka och en massa grädde... (Nope, jag vispar inte vanligt grädde, där går gränsen! Sprutgrädde såklart!) Sweet dreams...

Jag har så många tankar i huvudet, kanske inte sådant som man ska dela med sig till andra. Kanske blir folk arga, eller irriterade. MEN, jag orkar inte bry mig, alla andra säger ju alltid vad de tycker och tänker utan att bry sig om andras känslor.
Nu är det min tur, fast skillnaden på mig och dem är att jag kan inte vara helt känslokall, jag tänker till lite... INNAN jag öppnar munnen (alternativt börjar trycka hårt på tangentbordet) .

Så, håll utkik efter texter om yttrandefrihet, slöjan vs utseendefixering mm.

En fråga tills dess, hur kommer det sig att så fort man kommer på bra idéer till texter och dessutom perfekta formuleringar, så handlar det ofta om ilska?? När jag är arg/förbannad/irriterad på något så kan jag banne mig säga exakt vad jag tycker och känner (missförstå mig rätt, jag ser det inte som något negativt, tvärtom, jag är jättestolt!). MEN, när det kommer till kärlek, eller något jag är glad för - då tappar jag talförmågan. Alla ord försvinner ut ur mitt huvud och det känns som om jag precis har lärt mig att prata. Ibland blir jag till och med alldeles fnittrig och fjantig, jag är ju inte en sådan (en fjant) . Är det någon som har svaret på mysteriet så är ni välkomna att höra av er!

Tills dess;

Tack o hej!

Så här brukar det vara: Pengar kommer och ca 3 dagar efter det så finns det inte så jättemycket pengar kvar på kontot. Det var en person (kommer tyvärr inte ihåg vem) som sa det en gång: "varför ska det finns så mycket månad kvar i slutet på pengarna? " Vet inte hur många gånger jag har använt det citatet, för det stämmer ju! Vilket pucko kom på att pengar ska komma EN gång i månaden?? Och att man dessutom skulle få så LITE pengar? Usch!

En sak som var bra med att jobba på båten var att man fick lön två gånger i månaden, först den 25:e och sen så fick man en sk definitiv lön den 10:e, då man känner att det skulle vara skönt med lite mer pengar. Lyxigt! Det är som om det är någon däruppe som kollar till kontot och ser att man skulle vilja ha mer pengar, men istället för att tänka 'jaja, skyll dig själv' så ger han/hon ännu mer pengar! :)

Men, denna månaden så ska jag faktiskt skärpa mig! Har fixat budget, ok, jag har gjort det de senaste månaderna... Men ibland så funkar det faktiskt! Bara det att just den månaden jag ska skärpa mig så ska jag ha fest ju, och så ska jag få gäster över helgen också, men än så länge ser det ljust ut faktiskt. Trots en massa tidiga födelsedagspresenter till mig själv. Denna månaden blir det banne mig ingen ångest! Har levt som en prinsessa hittills, och jag har inga planer på att ändra på det :) Har fått resa norrut, haft det grymt bra, shoppat, festat, och det är bara den 30:e (ok, den 1:a nu).
Nä, nu ska jag bara vara glad och längta till helgen! Bra sällskap, bra musik och god mat! Det kan inte bli dåligt, eller hur?

Wow, vilket intressant inlägg! :/ Får nog skärpa till mig! haha

Ciao!

Här är början på något som jag inte har någon aning om hur det ska sluta. Att skriva är en stor passion, och här tänkte jag skriva av mig alla tankar och så. Det kommer nog bli en boxningsäck typ, ett ställe att avreagera sig.

Så med andra ord, känsliga människor sluta läsa genast.

Nu är det min tur att äga världen!