En sjuk helg.
Haha, hahahaha... Ja, jag vet, man förlorar rätt många hjärnceller när man blir sjuk. Och fy vad sjuka vi har varit här!
Först blev söt sjuk i förra veckan och jag varnade honom klart och tydligt: VÅGA SMITTA MIG! Men äh, så mycket lyssnade han :P I fredags, eller kanske var det torsdag så nös jag för första gången, och sen i lördags gjorde det ont i hela kroppen och sen har det bara gått utför.
Jag har tagit alla tabletter jag har kunnat och så ett par KanJang shots om dagen och idag fick jag världens bästa hostmedicin. Haha, om man inte känner mig så kan man nog tro att det är en missbrukare som pratar, men vaknar man av att man hostar och det gör ont i hela bröstkorgen så är det kanske inte så konstigt att man blir lycklig över bra hostmedicin!
De senaste dagarna har jag verkligen inte haft någon kraft alls till att göra något vettigt. All skolarbete, jobbsökande mm har prioriterats bort. Istället har det blivit väldigt många timmars sömn och, som sagt, en massa mediciner och idag känns det väl lite bättre. Har vågat visa mig ute bland folk för första gången på ett par dagar utan att känna mig som ett UFO.
Fast R's reaktion igår fick mig att titta mig i spegeln och kolla hur jag såg ut egentligen. Han tittade förbi för att lämna över lite mediciner, och han backade en meter, eller var det två kanske, så får han lämnat över påsen. Det var inte sjysst hörru!
Annars så har det faktiskt varit en helt ok helg, eller fredagen i alla fall. Då var jag och söt ute på O'learys och kollade på när en av hans vänner från back in the days (waaaay back in the days :P ) spelade med sitt band. Riktigt bra var dom! Sen var det längesedan vi var ute bara jag och han, så det var mys :) Sedan stack vi förbi Heartbreak
med bandet, var ju tvungna att visa vad Gävle hade att erbjuda. Jaja, skoj var det i alla fall. Natten avslutades med massa prat och skratt på allas våran favvo-donken! Sedan dess har jag... hmmm... sovit mest.
Nu ska jag lämna lilla arbetsplatsen här, jo, jag har numera en extern skärm och trådlös mus och tangentbord. Dessutom har vi köpt ett stort skrivbord så vi kan sitta bredvid varandra och nörda :P Det var ju typ 3 år sedan jag hade ett bord som man kunde kalla för skrivbord, så det här känns fantastiskt!
Det jag tänkte komma fram till var att nu ska jag ta och åka hem till mammsen och pappsen och utveckla önskelistan inför min födelsedag som är i nästa vecka.
Jag hoppas att alla har lagt in 5:e oktober som påminnelse i mobilen. Ett heligt datum ju! Det känns pirrigt, jag menar, jag fyller äntligen 18! Myndig och allt ju! ;p
Är det dumt att önska sig ett par tusenlappar i månaden fram tills jag får ett jobb eller? :)
Och så något fint från en guldsmed ;) Hint hint.
Ska fixa en fin lista här snart också.
Puss på er!
Nu har jag en vecka på mig att hitta på en massa bus, sen kan jag säga: nu är jag ett år äldre, lite klokare och skulle aaaaaldrig göra något så dumt :p
Först blev söt sjuk i förra veckan och jag varnade honom klart och tydligt: VÅGA SMITTA MIG! Men äh, så mycket lyssnade han :P I fredags, eller kanske var det torsdag så nös jag för första gången, och sen i lördags gjorde det ont i hela kroppen och sen har det bara gått utför.
Jag har tagit alla tabletter jag har kunnat och så ett par KanJang shots om dagen och idag fick jag världens bästa hostmedicin. Haha, om man inte känner mig så kan man nog tro att det är en missbrukare som pratar, men vaknar man av att man hostar och det gör ont i hela bröstkorgen så är det kanske inte så konstigt att man blir lycklig över bra hostmedicin!
De senaste dagarna har jag verkligen inte haft någon kraft alls till att göra något vettigt. All skolarbete, jobbsökande mm har prioriterats bort. Istället har det blivit väldigt många timmars sömn och, som sagt, en massa mediciner och idag känns det väl lite bättre. Har vågat visa mig ute bland folk för första gången på ett par dagar utan att känna mig som ett UFO.
Fast R's reaktion igår fick mig att titta mig i spegeln och kolla hur jag såg ut egentligen. Han tittade förbi för att lämna över lite mediciner, och han backade en meter, eller var det två kanske, så får han lämnat över påsen. Det var inte sjysst hörru!
Annars så har det faktiskt varit en helt ok helg, eller fredagen i alla fall. Då var jag och söt ute på O'learys och kollade på när en av hans vänner från back in the days (waaaay back in the days :P ) spelade med sitt band. Riktigt bra var dom! Sen var det längesedan vi var ute bara jag och han, så det var mys :) Sedan stack vi förbi Heartbreak
med bandet, var ju tvungna att visa vad Gävle hade att erbjuda. Jaja, skoj var det i alla fall. Natten avslutades med massa prat och skratt på allas våran favvo-donken! Sedan dess har jag... hmmm... sovit mest.
Nu ska jag lämna lilla arbetsplatsen här, jo, jag har numera en extern skärm och trådlös mus och tangentbord. Dessutom har vi köpt ett stort skrivbord så vi kan sitta bredvid varandra och nörda :P Det var ju typ 3 år sedan jag hade ett bord som man kunde kalla för skrivbord, så det här känns fantastiskt!
Det jag tänkte komma fram till var att nu ska jag ta och åka hem till mammsen och pappsen och utveckla önskelistan inför min födelsedag som är i nästa vecka.
Jag hoppas att alla har lagt in 5:e oktober som påminnelse i mobilen. Ett heligt datum ju! Det känns pirrigt, jag menar, jag fyller äntligen 18! Myndig och allt ju! ;p
Är det dumt att önska sig ett par tusenlappar i månaden fram tills jag får ett jobb eller? :)
Och så något fint från en guldsmed ;) Hint hint.
Ska fixa en fin lista här snart också.
Puss på er!
Nu har jag en vecka på mig att hitta på en massa bus, sen kan jag säga: nu är jag ett år äldre, lite klokare och skulle aaaaaldrig göra något så dumt :p
Brustet hjärta.
Jag vet, jag vet, man får höra om det där jäkla valet överallt, hela tiden.
Men det gör ont på riktigt. När jag ser hur människor beter sig, hur de kan tro att de kan säga vad som helst bara för att svenska folk har valt in ett rasistiskt parti till riksdagen.
Det som gör ont på riktigt att dessa åsikter har knappast växt fram över en natt, folk har seriöst gått runt och känt så här länge, men det är först nu som de känner att de kan säga sina åsikter högt. Så otroligt tragiskt.
Varje gång jag går ut så kollar jag runt omkring mig och undrar för mig själv om någon av de människor som jag går förbi just nu faktiskt tycker att invandrare borde åka tillbaks till sina länder.
Jag vet inte hur länge till jag kommer att kunna stanna här. Det handlar inte om att jag låter dom vinna om jag flyttar härifrån, utan jag vill inte bo i ett land där man drar alla invandrare över samma kam. Jag vill inte bo i ett land där jag helt plötsligt känner mig som en främling. Landet som jag de senaste 20 åren kallat för mitt hemland.
Det gör ont i hjärtat.
Jag kopierar ett inlägg som min syster skrev nästan rakt av rakt av:
" "Ett parti som inte vill bygga ett Sverige baserat på olikheter." (partiet vars namn jag vägrar ha med i bloggen). Men, hallå, vi bor ju i ett land där alla ÄR olika! Tycker du inte om det? Sluta då för fan att käka indisk, persisk, kinesisk och den där kebaben som alla verkar älska så jäkla mycket. Fattar ingen att dessa saker har kommit med invandringen? Man kan ju inte välja och vraka mellan de olika sakerna invandring för med sig. Vill man ha det ena får man ta det andra!" (http://snowcap.blogg.se/)
Frustrationen är en enorm. Det känns som om allt man kämpat för har varit förgäves, för helt plötsligt säger folk saker som man aldrig trodde att en människa ens skulle tänka tyst.
Vaddå, ska jag behöva övertyga alla dessa tusentals människor om varför jag förtjänar att bo här??!! Jag har fan bott här sedan innan många i partiet föddes. Gör det inte mig mer svensk då??!!
Men det gör ont på riktigt. När jag ser hur människor beter sig, hur de kan tro att de kan säga vad som helst bara för att svenska folk har valt in ett rasistiskt parti till riksdagen.
Det som gör ont på riktigt att dessa åsikter har knappast växt fram över en natt, folk har seriöst gått runt och känt så här länge, men det är först nu som de känner att de kan säga sina åsikter högt. Så otroligt tragiskt.
Varje gång jag går ut så kollar jag runt omkring mig och undrar för mig själv om någon av de människor som jag går förbi just nu faktiskt tycker att invandrare borde åka tillbaks till sina länder.
Jag vet inte hur länge till jag kommer att kunna stanna här. Det handlar inte om att jag låter dom vinna om jag flyttar härifrån, utan jag vill inte bo i ett land där man drar alla invandrare över samma kam. Jag vill inte bo i ett land där jag helt plötsligt känner mig som en främling. Landet som jag de senaste 20 åren kallat för mitt hemland.
Det gör ont i hjärtat.
Jag kopierar ett inlägg som min syster skrev nästan rakt av rakt av:
" "Ett parti som inte vill bygga ett Sverige baserat på olikheter." (partiet vars namn jag vägrar ha med i bloggen). Men, hallå, vi bor ju i ett land där alla ÄR olika! Tycker du inte om det? Sluta då för fan att käka indisk, persisk, kinesisk och den där kebaben som alla verkar älska så jäkla mycket. Fattar ingen att dessa saker har kommit med invandringen? Man kan ju inte välja och vraka mellan de olika sakerna invandring för med sig. Vill man ha det ena får man ta det andra!" (http://snowcap.blogg.se/)
Frustrationen är en enorm. Det känns som om allt man kämpat för har varit förgäves, för helt plötsligt säger folk saker som man aldrig trodde att en människa ens skulle tänka tyst.
Vaddå, ska jag behöva övertyga alla dessa tusentals människor om varför jag förtjänar att bo här??!! Jag har fan bott här sedan innan många i partiet föddes. Gör det inte mig mer svensk då??!!
Och så var det det här med valet
Jag tror aldrig jag har varit med om ett val som har varit så omdiskuterad. Bland oss unga det vill säga.
"Vuxna" har ju alltid en massa att säga till om gällande a-kassor, sjukersättningar osv osv. Men i år har det ju varit kaos på Facebook.
Det har varit kul att se att så många unga människor engagera sig i något som är så viktigt och att folk har förstått att vi verkligen borde utnytta våran rösträtt. Tänk att i så många länder avundas man våran rösträtt, något som vi tar för givet.
Oändligt antal grupper har bildats på en av världens, eller är det kanske världens, största community. Alla har uttryckt sina åsikter, men i söndags, på valdagen, så uppmuntrade de flesta varandra till att bara ta sig ut och rösta. Skitsamma om man röstade rött eller blått, bara vi inte lät de som går ut med sina främlingsfientliga åsikter ta sig in i riksdagen.
Under flera veckors tid skickade detta parti ut reklambroschyr efter reklambroschyr, de syntes och hördes mer än de flesta andra partier. Kanske för att de har åsikter som det gärna blir debatter om.
För varje mening jag läste, japp, jag öppnade och läste dessa broschyrer, så skämdes jag.
Jag skämdes över att det fanns människor i det här landet, människor som ser ut precis som du och jag, som har sådana åsikter. Det finns alltså människor, kanske någon som jag har pratat med i affären, eller ägnat en sekund av mitt liv till för att le åt för att jag tyckte att den människan såg ledsen ut, som tycker att jag borde skickas tillbaks till mitt land för att jag har inget här att göra.
Hela situationen känns absurd. Här har jag bott i 20 år av mitt snart 26-åriga liv. Jag har sett det som en självklarhet att jag ska ha samma rättigheter, samma förutsättningar inför en jobbintervju osv, men även samma skyldigheter som vilken annan människa i det här landet - oavsett ursprung.
Om jag inte har fått något av de jobb som jag har sökt så har jag aldrig tänkt att det är på grund av min nationalitet, utan helt enkelt för att jag inte är kvalificerad för det jobbet. Visst att man har blivit sur och besviken och önskat att man hade fått en chans att visa vad man går för, men vi vet ju alla att livet inte är rättvist.
Hur som helst, det jag ville komma fram till. Det är att det är så sorgligt, jo, jag blir faktiskt ledsen, av att se utvecklingen går åt helt fel i det här landet. Istället för att vi svenskar (svenskfödda, andra generationens invandrare och vi som har bott här större delen av våra liv) ska se det som en självklarhet att det här landet skulle bli ett himla tråkigt land att leva utan t ex kebab, pizza och alla människor som står bakom dessa saker (Jo, skitdåliga exempel, men hjärnan är ganska tom just nu) som vi proppar i oss dagligen så finns det folk här som bara tänker så långt näsan räcker och snackar så mycket och så övertygande att det finns outbildade och ointelligenta människor som går på detta.
Så, här står vi idag, med ett rasistiskt parti som fått en fot in i riksdagen, vad ska vi göra nu då?
Jag har fortfarande inte kommit över chocken, jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget, det var bara många tankar och mycket känslor som behövde komma ut från mitt huvud.
Jag skäms.
"Vuxna" har ju alltid en massa att säga till om gällande a-kassor, sjukersättningar osv osv. Men i år har det ju varit kaos på Facebook.
Det har varit kul att se att så många unga människor engagera sig i något som är så viktigt och att folk har förstått att vi verkligen borde utnytta våran rösträtt. Tänk att i så många länder avundas man våran rösträtt, något som vi tar för givet.
Oändligt antal grupper har bildats på en av världens, eller är det kanske världens, största community. Alla har uttryckt sina åsikter, men i söndags, på valdagen, så uppmuntrade de flesta varandra till att bara ta sig ut och rösta. Skitsamma om man röstade rött eller blått, bara vi inte lät de som går ut med sina främlingsfientliga åsikter ta sig in i riksdagen.
Under flera veckors tid skickade detta parti ut reklambroschyr efter reklambroschyr, de syntes och hördes mer än de flesta andra partier. Kanske för att de har åsikter som det gärna blir debatter om.
För varje mening jag läste, japp, jag öppnade och läste dessa broschyrer, så skämdes jag.
Jag skämdes över att det fanns människor i det här landet, människor som ser ut precis som du och jag, som har sådana åsikter. Det finns alltså människor, kanske någon som jag har pratat med i affären, eller ägnat en sekund av mitt liv till för att le åt för att jag tyckte att den människan såg ledsen ut, som tycker att jag borde skickas tillbaks till mitt land för att jag har inget här att göra.
Hela situationen känns absurd. Här har jag bott i 20 år av mitt snart 26-åriga liv. Jag har sett det som en självklarhet att jag ska ha samma rättigheter, samma förutsättningar inför en jobbintervju osv, men även samma skyldigheter som vilken annan människa i det här landet - oavsett ursprung.
Om jag inte har fått något av de jobb som jag har sökt så har jag aldrig tänkt att det är på grund av min nationalitet, utan helt enkelt för att jag inte är kvalificerad för det jobbet. Visst att man har blivit sur och besviken och önskat att man hade fått en chans att visa vad man går för, men vi vet ju alla att livet inte är rättvist.
Hur som helst, det jag ville komma fram till. Det är att det är så sorgligt, jo, jag blir faktiskt ledsen, av att se utvecklingen går åt helt fel i det här landet. Istället för att vi svenskar (svenskfödda, andra generationens invandrare och vi som har bott här större delen av våra liv) ska se det som en självklarhet att det här landet skulle bli ett himla tråkigt land att leva utan t ex kebab, pizza och alla människor som står bakom dessa saker (Jo, skitdåliga exempel, men hjärnan är ganska tom just nu) som vi proppar i oss dagligen så finns det folk här som bara tänker så långt näsan räcker och snackar så mycket och så övertygande att det finns outbildade och ointelligenta människor som går på detta.
Så, här står vi idag, med ett rasistiskt parti som fått en fot in i riksdagen, vad ska vi göra nu då?
Jag har fortfarande inte kommit över chocken, jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget, det var bara många tankar och mycket känslor som behövde komma ut från mitt huvud.
Jag skäms.
Oj då!
Men ooops, har fått lite pikar av söt här att jag uppdaterar sådär en gång per halvår, men undrar vad han skulle tycka om jag satt framför datorn och uppdaterade bloggen hela tiden istället för att vara social? Hmm! Det hade du inte tänkt på va! ;P
Nä, det har varit en hel del som har hänt hela tiden här, och allt som händer förvandlas till blogginlägg i mitt huvud, men sen blir det läggdags och bloggen har liksom inte prioriterats så som den har förtjänat ;) Men nu så, nu ska jag försöka ta tag i det här med skrivandet igen. Kan ju inte ge ut bloggadressen till nya människor utan att uppdatera ju!
Först ut i uppdateringssvängen är R:s inflyttningsfest. Oj oj, han slog till på stort! Det blev mat, det blev massa alkohol och så super-sällskap :) Riktigt skoj var det. Och när nästan alla ville dra ut på krogen, ja då bestämde vi oss för att vi skulle ta över lägenheten och fortsätta röja hemma istället :) Massa prat, massa skratt, och en hel del roliga bilder blev det.
A, fan vad kul att få lära känna dig! Det här är början på något bra! :)
Värden himself. Aka kvällens bartender.
Sötaste A!
Oj vilka allvarliga miner när det pratades alkohol:P och så har vi min hårdrocks-baby :)
Pose Och så var det FULA miner, det känns som A inte gjorde sitt bästa, eller
är det min fula min som är väldigt väldigt ful bara? hmm..
Jag och söt. Kärlek.
Men guuuud vilket fantasilöst inlägg, vilken tur att jag har så härliga vänner som gör sig bra kort då så då behöver jag inte anstränga mig så jättemycket :)
Fler inlägg på G.
Vad skulle jag göra utan er kära vänner? Ni förgyller mina dagar!
Nä, det har varit en hel del som har hänt hela tiden här, och allt som händer förvandlas till blogginlägg i mitt huvud, men sen blir det läggdags och bloggen har liksom inte prioriterats så som den har förtjänat ;) Men nu så, nu ska jag försöka ta tag i det här med skrivandet igen. Kan ju inte ge ut bloggadressen till nya människor utan att uppdatera ju!
Först ut i uppdateringssvängen är R:s inflyttningsfest. Oj oj, han slog till på stort! Det blev mat, det blev massa alkohol och så super-sällskap :) Riktigt skoj var det. Och när nästan alla ville dra ut på krogen, ja då bestämde vi oss för att vi skulle ta över lägenheten och fortsätta röja hemma istället :) Massa prat, massa skratt, och en hel del roliga bilder blev det.
A, fan vad kul att få lära känna dig! Det här är början på något bra! :)
Maten och spriten!
Värden himself. Aka kvällens bartender. Sötaste A! 
Godaste drinken ever: Mojiti
Oj vilka allvarliga miner när det pratades alkohol:P och så har vi min hårdrocks-baby :)
Pose Och så var det FULA miner, det känns som A inte gjorde sitt bästa, eller
är det min fula min som är väldigt väldigt ful bara? hmm..
Turturduvorna ;)
Jag och söt. Kärlek.
Här är de som stannade kvar in i det sista, plus jag då :)
Tack R för en riktig trevlig kväll! Det här får vi absolut göra om :)
Men guuuud vilket fantasilöst inlägg, vilken tur att jag har så härliga vänner som gör sig bra kort då så då behöver jag inte anstränga mig så jättemycket :)
Fler inlägg på G.
Vad skulle jag göra utan er kära vänner? Ni förgyller mina dagar!
