Parisa

Jo ,här kommer en insändare jag skrev till en av Gävles dagstidningar som aldrig blev publicerad. Undrar hur det där med yttrandefrihet funkar egentligen, men det får bli ett senare inlägg.

Får vakter på nattklubbar behandla gästerna hur som helst?? Denna fråga ställer jag efter att en person, bokstavligen, blev utkastad från Slick City i Gävle.

Det hände en liten incident, som personen i fråga absolut inte är stolt över (inget bråk eller något). Vi kan kalla henne för M.  För första gången någonsin gick ALLT snett under bara en timmes tid. Vakterna ville att M skulle lämna stället, hon ville också lämna stället, M tyckte däremot att hon hade rätt att få hämta sina ytterkläder och väska. Vakterna däremot hade inte TID (!!) att följa med henne till dansgolvet och leta upp mina kompisar som hade hennes garderobsbricka.

M blev slutligen utburen; en vakt på varje sida lyfte M i armarna, upp för trapporna (där hon också tappade sina skor, men det skulle de fixa sen), och sedan nedställd på marken utan skor. Hon hade klänning på sig, och det var minusgrader!! När hon sedan stod där, kastade en av vakterna hennes skor på henne. M försökte självklart ta sig in för att hämta sina grejor, inte kunde hon stå där ute i kylan utan jacka eller mobiltelefon.

Vakten som stod i dörren vägrade släppa in henne, vid flera tillfällen kallade han M för "äcklig", hon skulle komma dit nykter tyckte han. Nu pratar vi om en nattklubb. M var nog inte den enda där som hade druckit. Hon började gråta, fick till slut låna en snäll killes mobil och ringa till hem och be sina föräldrar om skjuts.

Där hade vakterna mycket tur! Tänk om hon inte hade någon i Gävle förutom hennes kompisar som fortfarande var inne på Slick City, tänk om hennes familj varit bortrest. Tänk om hon hade fått stå där ute i minus grader utan ytterkläder i flera timmar tills hennes kompisar lämnade klubben. Kompisarna trodde ju att M bara hade gått till toaletten och skulle komma tillbaka när som helst.

En vidrig händelse. Vakterna kommer nog aldrig mer att tänka på det. M har tänkt på det hela tiden, varje vaken minut sen i fredags. Nu har hon även en hemsk förkylning som påminner henne om händelsen. Det jobbiga är att som en gäst på en nattklubb så tror man ju att vakterna har som syfte att man som gäst ska känna sig trygg, ifall att det skulle inträffa något. Man tror ALDRIG att vakterna ska utsätta gästerna för något så hemskt. Där försvann all hennes tillit till vakterna. Synd.


Usch, det där hände i slutet på oktober, och M får fortfarande ångest när hon tänker tanken på att någon gång sätta sin fot på det stället (som hon en gång ansåg vara Gävle bästa nattklubb).

Ville bara publicera den här texten någonstans, då Gävles dagstidning ansåg att "det är ju så många som råkar ut för sådant" och "vi får ständigt mail och insändare om sådant, men vi kan inte publicera insändare som är riktade mot någon speciell" (förresten, det dummaste jag hört! Jag trodde att det var det insändarsidorna var till för).

Nu är det klart. Vill aldrig mer titta tillbaks.

Gävle är inte Stockholm, det kommer aldrig bli det heller. Vakter, sluta bete er som skitstövlar, sluta missbruka den makt som ni tyvärr har.

M är även grymt besviken på den ansvariga på nattklubben som hon pratade med som lät proffsig och skulle höra av sig till M, men det kom visst viktigare saker emellan.

The end.


Den här texten skrev jag alltså utifrån en händelse som en nära vän utsattes för en kväll när hon var ute och festade.

Jag har så många tankar i huvudet, kanske inte sådant som man ska dela med sig till andra. Kanske blir folk arga, eller irriterade. MEN, jag orkar inte bry mig, alla andra säger ju alltid vad de tycker och tänker utan att bry sig om andras känslor.
Nu är det min tur, fast skillnaden på mig och dem är att jag kan inte vara helt känslokall, jag tänker till lite... INNAN jag öppnar munnen (alternativt börjar trycka hårt på tangentbordet) .

Så, håll utkik efter texter om yttrandefrihet, slöjan vs utseendefixering mm.

En fråga tills dess, hur kommer det sig att så fort man kommer på bra idéer till texter och dessutom perfekta formuleringar, så handlar det ofta om ilska?? När jag är arg/förbannad/irriterad på något så kan jag banne mig säga exakt vad jag tycker och känner (missförstå mig rätt, jag ser det inte som något negativt, tvärtom, jag är jättestolt!). MEN, när det kommer till kärlek, eller något jag är glad för - då tappar jag talförmågan. Alla ord försvinner ut ur mitt huvud och det känns som om jag precis har lärt mig att prata. Ibland blir jag till och med alldeles fnittrig och fjantig, jag är ju inte en sådan (en fjant) . Är det någon som har svaret på mysteriet så är ni välkomna att höra av er!

Tills dess;

Tack o hej!