Parisa

Jag har så många tankar i huvudet, kanske inte sådant som man ska dela med sig till andra. Kanske blir folk arga, eller irriterade. MEN, jag orkar inte bry mig, alla andra säger ju alltid vad de tycker och tänker utan att bry sig om andras känslor.
Nu är det min tur, fast skillnaden på mig och dem är att jag kan inte vara helt känslokall, jag tänker till lite... INNAN jag öppnar munnen (alternativt börjar trycka hårt på tangentbordet) .

Så, håll utkik efter texter om yttrandefrihet, slöjan vs utseendefixering mm.

En fråga tills dess, hur kommer det sig att så fort man kommer på bra idéer till texter och dessutom perfekta formuleringar, så handlar det ofta om ilska?? När jag är arg/förbannad/irriterad på något så kan jag banne mig säga exakt vad jag tycker och känner (missförstå mig rätt, jag ser det inte som något negativt, tvärtom, jag är jättestolt!). MEN, när det kommer till kärlek, eller något jag är glad för - då tappar jag talförmågan. Alla ord försvinner ut ur mitt huvud och det känns som om jag precis har lärt mig att prata. Ibland blir jag till och med alldeles fnittrig och fjantig, jag är ju inte en sådan (en fjant) . Är det någon som har svaret på mysteriet så är ni välkomna att höra av er!

Tills dess;

Tack o hej!