Glömde ju...

Huvudsyftet med förra inlägget försvann ju helt ju. En erfarenhet rikare skrev jag ju. Men vaddå undrar ni? Ja, det skulle jag också göra om jag hade läst det där inlägget!

Idag tog vi oss mod till att klippa lilla bus' hår. Men hjälp! Jag har ju aldrig klippt någon förut och det hade inte P heller och då ska vi klippa en jättenyfiken liten busunge som såklart undrar varför en förälder underhåller en med alla leksaker som finns medan den andra går och hämtar olika saker och grejar med håret. Haha, det kan inte vara lätt att vara bebis!

Vi klippte med sax och sen ville P försöka och var väldigt nära att ge upp och ta med busungen till frisören istället, haha. Men till slut så tog vi ett djupt andetag och fixade till frisyren .Han har ju alltid haft väldigt mycket hår, med undantag under ett par månader när han tappade det mesta, men nu var det ju långt och nästan i ögonen.

Då har vi fixat det och därmed blivit en erfarenhet rikare.

Sen natt inatt med?


Krypa, gurgla och spott-bubblor.

Ja, rubriken är alltså det som lilla bus har börjat göra den senaste tiden, inte jag!
Alltså, kan man älska någon så här mycket?! Och kärleken växer mer och mer för varje dag. Han är så himla underbar när han väcker mig 5.30 på morgonen, ja, han är alltså inte underbar för att han väcker mig, men medan jag går runt med honom och försöker få honom att somna om så tittar jag ner på honom för att se om han börjar somna - haha, då ser jag två vackra bruna klarvakna ögon och ett stort leende med en och en halv tand :)
Det får ju vilken trött människa som helst att vakna till och le stort tillbaka.
 
Vi går till köket och jag sätter honom i hans stol och börjar göra ersättning till honom, och han sitter tyst och tittar på mig och väntar på att jag ska börja räkna när jag ska skopa pulvret som jag sedan häller i flaskan. Det har liksom blivit våran grej.
Så fort vi är i köket och jag börjar räkna på persiska så vänder han sig om och ler stort, för då vet han att det är mat på gång. Lika när locket till matburken låter ' PLOPP', då vet han! Gounge!
 
Tillbaks till rubriken då, förra veckan började William krypa, på riktigt. Innan det så har han tagit sig fram överallt på olika sätt, han har gjort 'ormen', ni vet breakdance- moven, han har kastat sig framåt osv. Men ikväll hade han tydligen tagit sig ut ur vardagsrummet när jag inte var hemma :)
 
Igår började han göra spott-bubblor :) Min mamma var här och myste med mig och W och helt plötsligt gjorde han något så att det kom en bubbla, trodde att det var en engångsföreteelse, men sen kom det 10 till :)
 
Och slutligen ikväll då, när jag skulle natta sötnosen, då började han prata för fullt, det var olika toner, det var blickar och leenden och när jag frågade honom något så började han prata igen och så gurgla spott då. Vad vi skrattade!
 
Det har gått 8 månader och 2 veckor sedan den här lilla människan kom in vårat liv och det är det mest fantastiska jag har varit med om i hela mitt liv! Han tillför så mycket glädje i våra liv, han ger så mycket kärlek att det inte är sant.
 
                                               Det här tyckte W om citron.
 

Nu ska den här mamman sova så jag hinner få lite skönhetssömn innan det är dags att leka!
 
Jag har aldrig varit lyckligare. Nu förstår jag vad folk menar med villkorslös kärlek.
 

RSS 2.0