Våga fråga!

Den senaste tiden har jag upptäckt att det är så många ord och talesätt som jag har hört förut, men aldrig frågat vad de betyder, detta har lett till att jag har funderat över min förmåga att fråga!

När jag var yngre pratade vi bara persiska hemma, det gör vi fortfarande för den delen med undantag för de svenska ord som poppar upp när vi är i farten och inte orkar reflektera över det persiska ordet (eller när vi inte KAN det persiska ordet), detta har lett till att många av de talesätt och vissa ord som man aldrig har lärt sig i skolan har uteblivit ur mitt lexikon för det svenska språket.

Jag har aldrig ens funderat på att jag är uppväxt med två språk, det är liksom naturligt, vissa gånger kunde jag komma på mig själv att chatta med tre olika vänner och släktingar och växlade med svenska, persiska och engelska och tänkte att det här så himla häftigt! Det tycker jag fortfarande, det enda som är bättre än ett språk är två språk!
Hur som helst, det jag vill komma fram till är att när man är liten så vågar man oftast inte fråga om det är något man inte förstår, alla andra förstår ju, så de kommer bara tycka man är knäpp som frågar. Eller? Så tänkte jag i alla fall. Nu i efterhand skäms jag.
Det var inte så många år sedan som jag förstod betydelsen av uttrycket "kors i taket", man använder ju inte det så jätteofta, men eftersom jag tydligen funderar väldigt mycket, så kom jag att tänka på en specifik händelse som har med uttrycket att göra.

När jag gick i mellanstadiet för länge länge sedan så hade jag en lärare som fortfarande är en av de bästa jag har haft, men vi hade en ganska rörig klass och det var sällan folk pluggade och brydde sig, så läraren sa att när alla fick ett visst antal rätt på en multiplikationstävling som vi brukade ha så skulle han sätta upp ett kors i taket. Alla hurrade och började plugga som bara den. Jag hade ingen aning om vad det betydde och nu i efterhand funderar jag på hur många som egentligen förstod :) Men när dagen väl kom och vi tvingade läraren att sätta upp korset av svart tejp i taket så var det applåder och en stolthet utan dess like som fyllde vårat klassrum.
Det var så klart med glimten i ögat som han sa det, men han förklarade aldrig innebörden, för det var säkert en självklarhet för honom att alla visste vad det betydde, men jag visste ju inte, och jag var inte tillräckligt modig för att fråga. Nu förstår jag ju att det är en struntsak, men tänk om jag hade vågat fråga varje gång jag inte förstod, då hade man ju inte en smartphone så att man kunde googla i smyg liksom :)

Nu i vuxen ålder kan jag komma på mig själv att googla upp vissa ord som används ofta och som jag inte förstår, eller så frågar jag.

Jag är ärlig, jag säger att jag aldrig har hört det och ibland kan jag få ett "Va?, vet du inte?", och då säger jag nej, hur skulle jag kunna veta? Herregud, jag kan fler persiska uttryck än vad många som har svenska som sitt modersmål kan ;) Men de flesta gånger så är det liksom inget konstigt med att fråga, alla kan ju inte allt.

Hoppas att W lär sig att man alltid kan fråga, om någon säger något dumt så är det den personen som är okunnig, han ska växa upp med två språk, det är en gåva som man ska vara stolt över.

Nä, ett riktigt långt flummigt inlägg, men lärare borde ha mer förståelse för barn, förklara uttryck och ord som kanske inte är självklara för alla. Ibland så sitter man där tyst och hoppas att någon annan ska fråga, våga fråga själv!

Häj! (Som Alex och Sigge säger! )

Jag är inte rasist, men....?!!

http://moore.se/jag-ar-inte-rasist

Kan alla snälla läsa den här texten? Och kom gärna med alla smarta kommentarer som man har fått läsa om de senaste dagarna om "fallet med Pepparkaksgubben".
Efter 22 år i det här landet känner jag mig som en invandrare än någonsin.
Hur kan man inte vara rasist men tycka att alla fel och brister i det här landet beror på invandrarna?? Då blir jag nästan lite rädd, vad tycker dessa människorna att rasism är egentligen??
Orkar inte ens gå in på det här mer, för då kommer jag bara bli uppstressad och ännu mer arg.

Ja, det finns många problem i det här landet, det finns det säkerligen i alla länder, men är det någon som på riktigt tror att orksaken till dessa problem är för att det finns invandrare här?!

Nä, det här är det första och sista jag säger om det här idiotiska tankesättet!

Jobbigt att sprita händerna??

Hade en lång diskussion med sköterskan som skulle ta blodprov på mig på provtagningen i sjukhuset, och hennes två kollegor. Hon tyckte det var larvigt (hennes ord) att jag ville att hon skulle sprita händerna innan hon stack mig, hon hade ju redan spritat händerna innan jag fick komma in i rummet.
Ja, det hade hon säkert, MEN efter det så rörde hon mitt körkort, datorn, en massa saker i rummet osv. Sedan berättade hon att hon minsann inte tänker sprita händerna TVÅ gånger för varje patient.
Då berättade jag att jag minsann ALDRIG tänker gå tillbaks till henne eftersom hon vägrar respektera mitt inte allt för jobbiga krav. Japp, jag som patient KAN ställa krav på de som ska ge mig vård/behandling/sticka mig i armen en gång i månaden.
Det går tydligen inte att lära gamla hundar att sitta.
 
Av tre sköterskor var det EN som absolut inte tyckte att det ska vara ett problem att sprita händerna om patienten vill det, och det var för att jag hade samma diskussion med henne för över ett år sedan när jag var tvungen att lämna blodprov flera gånger i månaden. Men den här tanten, ja, hon var en tant, tyckte att hon skulle bli så torr om händerna om hon spritade händerna så mycket, men jag talade om för henne att jag har själv jobbat inom vården och det finns handkräm just för att man ska sprita händerna ofta och för att man ska undvika att bli torr om dom.
 
Det här är inte ok, att man ska behöva tjafsa med vårdpersonal om simpla hygienfrågor. Jag var överlycklig när vi var på BB i Uppsala och alla sprita händerna och sedan tog på sig handskar innan de skulle röra mig eller William, nu är det år 2012 och det finns väldigt tunna och bra handskar, man ska lära, till och med de äldre att använda dessa!
 
Nä, imorgon är det en arg Parisa som ringer deras chef, för tyvärr så måste jag gå tillbaka dit och jag vill inte behöva argumentera för detta!

Förstår inte riktigt.

Hur tänker folk egentligen? Nu är jag trött på folk som kommer och låtsas vara ens vän när de inte har något att göra eller behöver något.
Delete.

Jag har bättre saker för mig. Har en liten söt här som behöver positiv energi i sitt liv, och det har vi folk som bidrar med redan, Resten kan ta sitt pick och pack.

Hur långt ska det gå?

Hur mycket kan man skita i andra för att rädda sitt eget skinn i alla fall?! Ibland blir jag förvånad, vet inte riktigt varför det fortfarande förvånar mig, hur mycket folk som försöker ge intrycket av att de ska ställa upp, att de vill hjälpa, kan bli tyst som en mus och inte stå upp för sina egna principer bara för att rädda sitt eget skinn.

Hade det varit ett litet barn så är det väl förståeligt, barnet är ouppfostrat, men kan fortfarande "fixas", men när det handlar om vuxna människor så är det väl skrattretande, eller ska man kanske gråta en skvätt?


Nä, nu är det slut på tänkandet för den här dagen, ska plocka undan lite och försöka mig ut på en liten promenad.


It so sad.

Musikhjälpen 2011

Så jäkla fint var det! Alla människor gjorde allt de kunde för att samla ihop pengar för att bidra till att flickor i fattiga länder ska få gå i skolan! Det var allt från små barn som ville skänka sina sparpengar till mindre företag och även stora företag som skänkte 100-tals tusen kronor. Slutsumman landade på över 18 miljoner kronor!

Förstår ni hur stort det är?! Om eran arbetsplats bidrog till denna gigantiska summa som kommer att rädda livet på hur mycket som helst så kan ni vara stolta! Tyvärr så har jag inte ens hört någon på jobbet prata om denna insamling, har inte sett en enda liten artikel i lokaltidningen om detta, inte ens Aftonbladet kunde få plats med något om detta! Men det är så klart, det är ju viktigare att någon kändis ska förlova sig/ skilja sig osv.

Ibland blir jag väldigt besviken på folk runt omkring mig, allt det ytliga är så mycket viktigare. Men det är ju som vanligt, folk är så upptagna av sina i-landsproblem att de inte kan öppna ögonen och se hur jävligt folk i andra länder har det!
Dags att vakna Sverige! Det är tragiskt att det finns folk som måste få sina 10-koppar kaffe om dagen och sen en lunch ute på det, men att skänka 50kr till folk som inte vågar eller kan gå i skolan finns inte med på kartan.

Jag orkar inte mer.

Så jäkla dålig stämning, så mycket falskhet, så mycket skitsnack, så mycket egoism. 3 timmar igår fick mig att inse att just nu så suger mitt liv, även om det samtidigt är den bästa tiden någonsin.



Det är bara jag och du Plutt.



Söndags-depp. Snart åker jag till mina föräldrar och förhoppningsvis blir det lite tårta. Min födelsedag sög ju, så vi ska ta igen det.

Ledsen.

Man blir verkligen ledsen i själen. Hur kan folk förvänta sig att man ska säga upp hela sin fritid, vara på jour dygnet runt?? Finns det verkligen folk som är sådana? Japp, det finns det.

Jag har konstant ångest, det var inte riktigt så här jag hade tänkt mig att det skulle bli. Vill verkligen komma bort från den här skitstaden.

Alltid när det har närmat sig min födelsedag så har hela min familj gjort den dagen så speciell för mig. Men i år vill jag bara hoppa över den 5:e, känns piss. Är så jäkla less på det här nu.

Man måste tydligen lära sig att säga nej. Till och med till dom man älskar.



2011-09-18

Note to self: Don't overthink things.


Jahapp.

Då var hösten snart här igen. Eller vaddå? Den är ju här! Fast det tråkiga är att det är inte så stor skillnad på sommaren och hösten, nu kommer det fortsätta vara kallt och grått ett tag till och sen så blir det snö i typ 5 månader.
Fy vad deprimerande! I år vill jag åka på en resa till solen när det är som kallast här! Får se hur det blir med den saken.

Äh, nu babblar jag bara. Är så trött och less, sitter här och äter frukost och snart ska det bli jobb igen.



Folk är så duktiga på att säga saker utan att tänka sig för, trodde man skulle ha respekt för andra.

Trött. Ledig.

Är ledig idag, har varit det hela helgen i och för sig. Så jäkla skönt. Tycker synd om söt som måste jobba, men tyvärr innebär vårat jobb kvällar, nätter, helger. Usch och fy!

Förresten, har tanken någonsin slagit er att det suger ganska hårt att det finns folk som kommer så långt med lite blommor, middagar och presenter?  Det är som om en massa människor står i kö och väntar på samma sak, så kommer det några falska människor och smörar, slickar röv, kalla det vad ni vill och schufffff så var de före alla i kön.
Vet inte vilka jag ska tycka synd om riktigt, smörarna eller de som gillar smöret.

Läs bara tidningar, kolla runt omkring er och säg att det inte stör er!

Äh, vet ni? Idag ska jag fan inte störa mig på det där. Vill man inte komma längre i livet än så, ja då får man skylla sig själv.
Nu ska jag fortsätta min söndags-mys.


Take us to the place where we belong.

Note to self:

Gå inte tillbaks till jobbet första dagen du börjar känna dig frisk, jobbet är ett ställe full av människor som är fulla med bakterier.

Nu mår jag som jag gjorde för ett par dagar sen igen :/ Suck!



Ge mig en massa pengar, ob på 15-30 kr funkar inte med den här ekonomin.

Originellt??

Har upptäckt att vissa människor är väldigt ooriginella, behöver nog inte förklara det närmare, det är bara lite drygt att folk inte kan vara sig själva.


Men herrreguuuuud!

Blir så jäkla förbannad över hur folk tänker egentligen. Skulle jag ha problem med någon så säger jag till personen. Inte till personens pojk- /flickvän. Och är det någon som har problem med bloggen så är det bara att ta bort adressen. Uppdaterar om underbara midsommarafton någon annan gång. En härlig förlovningsfest med våra närmaste vänner, en härlig grillfest med en massa god mat och en underbar heldag tills solen var på väg upp.

Hmm, rövslickeri gör tydligen att man kommer någonstans i livet.

Det är tragiskt, men ack så sant!
Vissa människor är inte menade för vissa uppgifter, speciellt inte människor som går igång på att folk smörar järnet hela tiden!
Jag har aldrig varit en sådan människa som smörar- jag tycker att man ska komma långt i livet för att man är duktig i livet, inte för att man är duktig på att fjäska för andra människor.

Men så funkar det tydligen inte i verkliga livet. Men sure, you do your thing and i do mine.



Älskade vänner, vi ses på midsommarafton, då ska vi kalasa!

110323

När jag får skriva, leka med ord och formuleringar, då är jag lycklig.

Så, då var det konstaterat, varför pluggar jag inte då? Och framför allt, varför är jag inte på väg mot min stora dröm? Jag fastnade här, i staden jag sa att jag aldrig skulle återvända till.


Måste vidare. Fort.

Let it go away.

Men usch, nu har det kliat överallt nästan konstant i snart två veckor! Är så fruktansvärt less på det så jag vet inte vart jag ska ta vägen! :(  Sitter och kliar sönder mig ena sekunden för att sen börja stört-gråta nästa sekund :( I torsdags tog jag en stark allergitablett, däckade i soffan, och sen när jag vaknade av att telefonen ringde så mådde jag bra.
Det blev jobb i några timmar och sen blev det kalas hos A och C :) Var ju tvungen att passa på när jag hade en nästan helt kli-fri dag! Det blev god mat, massa skratt och så var vi och lyssnade på Petter, ja, ni vet han som rappar. Säger lyssnade, för det lilla jag såg av hans huvud räknas ju inte :p Måste dock skryta om att han gick typ 20 cm ifrån mig, haha, A berättade det för mig efteråt, för jag missade tydligen det :)

Så fort jag har blivit människa igen ska jag ta tag i bloggen och ladda upp alla bilder från min födelsedagsfest och torsdagen, men just nu ska jag försöka sova en liten stund och sen göra mig redo för en partykväll med miss E. Japp, jag ska dränka bort mina sorger, eeeeh, kliandet i alla fall.

Snälla snälla, låt kliandet försvinna! Står knappt ut med mig själv ju :(

Alla som har tips för vad man ska äta, dricka eller göra för att det ska försvinna kan väl vara jättegulliga och tala om det för mig innan jag bryter ihop :(


Det kanske inte är det klokaste jag kan göra mot min stackars lever, men fan, det här är det värsta jag varit med om!


Jag har ju koppel på hunden i skogen, det är bara här den får springa lös.

Den intelligenta kommentaren fick jag höra från min granne alldeles nyss! Det ni. Och då stod vi utanför våran port, efter att jag har fått skrika på dom två smarta tjejerna att de ska sätta koppel på sina hundar.

Sedan fick jag även höra:

'Enligt lag är det bara vissa datum man behöver ha koppel på sin hund' och att 'den gör ju ingenting'.
Wow, de borde verkligen göra iq-test på människor innan de får skaffa djur!

Två minuter senare ringer söts mobil, då har hon sprungit upp till sin sambo som har fått koppla upp P's nummer på nätet och så får de lösa situationen. Jaja, så kan hon göra också om hon inte vågar ta den diskussionen själv, med MIG. Vi var ju där båda två, men det är tydligen lättare att överdriva situationen, ändra lite fakta, och be någon annan försvara än.


Äh, jag är för arg. Den här dagen har haft sina bra stunder, men mestadels har jag mått skit, så den får sluta såhär. Imorgon kanske det blir en bättre dag, med lite roligare uppdateringar. Har ju trots allt haft en väldigt intressant jobbvecka som har varit riktigt rolig :)


Sov så gott!

Puss

Ignorera felstavningar, är för förbannad för att orka läsa igenom det här.

Listan på saker som ska göras imorgon har utökats med en massa mer saker.. weee



Helgen är definitivt över...

Men vad gör Parisa uppe kl.9 på morgonen?! :P Måste vakna upp i alla fall, för idag blir en déjà vu dag känner jag på mig :)

Ska fixa med bilderna från festen senare idag tror jag, men guuud, det finns ju inte många bilder där man ser normal ut, och det känns ju skumt att ta bort sig själv från alla bilder sin födelsedagsfest...eller? :)
Annars så känns allt super nu!
Jobb: check!
Adressändring: check!

Nu blir det dusch, frukost och ett omöjligt uppdrag; jakten efter 8 år gamla arbetsskor! Håll tummarna för mig!


God natt... euhm, jag menar God morgon, gott folk! :)



Sambo.

En sjuk helg.

Haha, hahahaha... Ja, jag vet, man förlorar rätt många hjärnceller när man blir sjuk. Och fy vad sjuka vi har varit här!
Först blev söt sjuk i förra veckan och jag varnade honom klart och tydligt: VÅGA SMITTA MIG! Men äh, så mycket lyssnade han :P I fredags, eller kanske var det torsdag så nös jag för första gången, och sen i lördags gjorde det ont i hela kroppen och sen har det bara gått utför.

Jag har tagit alla tabletter jag har kunnat och så ett par KanJang shots om dagen och idag fick jag världens bästa hostmedicin. Haha, om man inte känner mig så kan man nog tro att det är en missbrukare som pratar, men vaknar man av att man hostar och det gör ont i hela bröstkorgen så är det kanske inte så konstigt att man blir lycklig över bra hostmedicin!

De senaste dagarna har jag verkligen inte haft någon kraft alls till att göra något vettigt. All skolarbete, jobbsökande mm har prioriterats bort. Istället har det blivit väldigt många timmars sömn och, som sagt, en massa mediciner och idag känns det väl lite bättre. Har vågat visa mig ute bland folk för första gången på ett par dagar utan att känna mig som ett UFO.
Fast R's reaktion igår fick mig att titta mig i spegeln och kolla hur jag såg ut egentligen. Han tittade förbi för att lämna över lite mediciner, och han backade en meter, eller var det två kanske, så får han lämnat över påsen. Det var inte sjysst hörru!

Annars så har det faktiskt varit en helt ok helg, eller fredagen i alla fall. Då var jag och söt ute på O'learys och kollade på när en av hans vänner från back in the days (waaaay back in the days :P ) spelade med sitt band. Riktigt bra var dom! Sen var det längesedan vi var ute bara jag och han, så det var mys :) Sedan stack vi förbi Heartbreak
med bandet, var ju tvungna att visa vad Gävle hade att erbjuda. Jaja, skoj var det i alla fall. Natten avslutades med massa prat och skratt på allas våran favvo-donken! Sedan dess har jag... hmmm... sovit mest.

Nu ska jag lämna lilla arbetsplatsen här, jo, jag har numera en extern skärm och trådlös mus och tangentbord. Dessutom har vi köpt ett stort skrivbord så vi kan sitta bredvid varandra och nörda :P Det var ju typ 3 år sedan jag hade ett bord som man kunde kalla för skrivbord, så det här känns fantastiskt!
Det jag tänkte komma fram till var att nu ska jag ta och åka hem till mammsen och pappsen och utveckla önskelistan inför min födelsedag som är i nästa vecka.
Jag hoppas att alla har lagt in 5:e oktober som påminnelse i mobilen. Ett heligt datum ju! Det känns pirrigt, jag menar, jag fyller äntligen 18! Myndig och allt ju! ;p

Är det dumt att önska sig ett par tusenlappar i månaden fram tills jag får ett jobb eller? :)

Och så något fint från en guldsmed ;) Hint hint.
Ska fixa en fin lista här snart också.


Puss på er!

Nu har jag en vecka på mig att hitta på en massa bus, sen kan jag säga: nu är jag ett år äldre, lite klokare och skulle aaaaaldrig göra något så dumt :p


Tidigare inlägg
RSS 2.0