Parisa

Det blir väl så när fingrarna vill slå på tangentbordet och jag inte är så desperat att jag faktiskt tar tag i den där rapporten som jag skulle ha skickat in till min lärare för... euhm... två månader sen. Japp, jag skäms, ni behöver inte påminna mig. Usch och fy!


Det jag ville ha sagt med det här inlägget är i alla fall att jag faktiskt har försökt utveckla mina bak-kunskaper denna kväll (remember: 2 augusti 2009). Första hallonpajen har nu bakats av moi, detta trots att syster mini, hon som är proffset i släkten inte befann sig längre en 4 meter ifrån mig!
Hon är 5 år yngre än mig och tyckte väl att jag gott kunde klara av att göra smuldeg alldeles själv så hon strejkade genom att sitta i soffan och inte röra en endaste sak.
Vi har inte smakat på pajen än, tänkte att jag skriver om hur stolt jag är INNAN provsmakningen, men jag kan nog lova att jag kommer att leva på det här länge! Japp, när det gäller att göra saker i köket så är jag lat.. Det vet jag. Och jag är stolt över det! Drömprinsen ska ju sköta hela den biten ju, tillsammans med alla andra hushållsrelaterade saker.

Ångest kommer sakta men säkert inför jobbet imorgon, hoppas på snygga trevliga kunder som får mig på bra humör igen.


Tjolahopp.


NU, dags för paj. Hallonpaj