Parisa

Igår blev det i vanlig ordning jobb på kåren, var där från kl.16.30 - 8.30. Idag ser jag väl ut så som jag känner mig, som om jag har blivit påkörd av en stor lastbil, och så backade den och körde över mig igen.
Jo, har jag sagt att mina nära och kära ofta påpekar att jag överdriver ofta och mycket?!
Fast den här gången överdriver jag inte, en massa spring och tunga lyft under kvällen-natten-morgonen har medfört att jag har ont precis överallt och imorse (jaja, kl.13-någonting) när jag kollade i spegeln och hoppade jag nästan bakåt av en läskiga bilden som dök upp i spegeln!
I alla fall, igår var även dagen då jag gjorde min första intervju som skulle publiceras, den kommer väl i nästa nummer av kårtidningen och det känns GÖTT! Verkligen på tiden skulle jag vilja säga!

Idag är jag dock på förbaskat dåligt humör och jag vill bara låsa in mig i ett rum (alternativt gömma mig i en grotta) tills jag har blivit människa igen. Jag hade sett fram emot en helg med en massa leenden, trots tröttheten, men det slutade med att jag låste in mig i min systers rum hela dagen och varvade sömn med en massa skräp-program på webb-tv.

Och jo, varje gång min mobil, eller någon annans mobil klickar så hoppar mitt hjärta över ett par slag. Det känns mer fel än rätt, men vad ska man göra egentligen? Hur vet man? Hur länge ska man vänta? Det är inte ok att spendera en hel lördag med att ha ont överallt, fysiskt och psykiskt. Idag skulle ju ha blivit en bra dag :/


Hur som helst, nu ser jag fram emot måndag då R flyttar tillbaks till Gävle, skönt med en klok människa i den här stan!


Trevlig lördag på er!

Hoppas på att den här dagen tar slut någongång, att jag vaknar imorgon och inser att det här var en dum dröm, att min mobil börjar fungera (för det måste ju vara därför inga sms kommer fram!) och framför allt att jag får besök imorgon. Om allt det här händer så lovar jag att inte önska mig något i julklapp!