Mycket glädje blandat med lite ångest
Så känns det just nu, förutom att jag är ruskigt trött också!
De senaste dagarna, ok veckorna, har det hänt saker hela tiden och även om jag ändå sover ca 11 timmar varje natt så är jag fortfarande trött nästan hela tiden. Mycket jobbigt! Men men, försöker njuta av varje minut jag har kvar här på Gotland.
Flyttar på onsdag eller torsdag och det känns mer och mer sorgligt ju fler grejor som försvinner från lägenheten och jag får nästan kämpa för att hålla tillbaka tårarna allt eftersom antalet fyllda bananlådor med mina tillhörigheter ökar. Jag har ju letat efter och valt ut varenda pryl i lägenheten under dessa tre år som har gått och de passar ju så fint här, allting tillsammans. Nu ska mina saker bli någon annans och resten ska till källaren till jag har hittat nästa lägenhet som ska bli min bas.
Det är ändå lustigt, lustigt hur jag grät när jag skulle flytta hit, när jag sa hejdå till mina systrar som jag aldrig varit ifrån längre än tre veckor, hur jag grät när jag skulle säga hejdå till mina föräldrar när de skulle åka hem efter att vi var klara med flytten. Jag har gråtit varje gång jag har åkt hem till ön efter att ha besökt familjen, och nu gråter jag när jag ska lämna slottet- stället som har varit MITT. Här har jag kunnat låsa dörren och bara vara när jag inte orkat med något/någon. Nu ska jag tillbaks till min familj, missförstå mig rätt, dessa människor älskar jag över allt annat! Men det känns ändå märkligt att behöva samsas om saker med fyra andra människor, att behöva kompromissa om saker med fyra andra starka viljor.
Jag känner på mig att det kommer bli bra, men precis när jag trodde att jag var klar med den här ön, så kom jag på att njae, jag är nog inte riktigt klar än. Synd bara att jag hann säga upp lägenheten innan jag kom på det! Eller så ska man flytta när det är som är bäst, flytta med bara bra minnen.
De senaste dagarna, ok veckorna, har det hänt saker hela tiden och även om jag ändå sover ca 11 timmar varje natt så är jag fortfarande trött nästan hela tiden. Mycket jobbigt! Men men, försöker njuta av varje minut jag har kvar här på Gotland.
Flyttar på onsdag eller torsdag och det känns mer och mer sorgligt ju fler grejor som försvinner från lägenheten och jag får nästan kämpa för att hålla tillbaka tårarna allt eftersom antalet fyllda bananlådor med mina tillhörigheter ökar. Jag har ju letat efter och valt ut varenda pryl i lägenheten under dessa tre år som har gått och de passar ju så fint här, allting tillsammans. Nu ska mina saker bli någon annans och resten ska till källaren till jag har hittat nästa lägenhet som ska bli min bas.
Det är ändå lustigt, lustigt hur jag grät när jag skulle flytta hit, när jag sa hejdå till mina systrar som jag aldrig varit ifrån längre än tre veckor, hur jag grät när jag skulle säga hejdå till mina föräldrar när de skulle åka hem efter att vi var klara med flytten. Jag har gråtit varje gång jag har åkt hem till ön efter att ha besökt familjen, och nu gråter jag när jag ska lämna slottet- stället som har varit MITT. Här har jag kunnat låsa dörren och bara vara när jag inte orkat med något/någon. Nu ska jag tillbaks till min familj, missförstå mig rätt, dessa människor älskar jag över allt annat! Men det känns ändå märkligt att behöva samsas om saker med fyra andra människor, att behöva kompromissa om saker med fyra andra starka viljor.
Jag känner på mig att det kommer bli bra, men precis när jag trodde att jag var klar med den här ön, så kom jag på att njae, jag är nog inte riktigt klar än. Synd bara att jag hann säga upp lägenheten innan jag kom på det! Eller så ska man flytta när det är som är bäst, flytta med bara bra minnen.
Kommentarer
Trackback
