Parisa

Jag förstår inte riktigt, när allt egentligen borde kännas helt fantastiskt bra, nytt hus, perfekta vänner och underbart mycket kärlek i ens liv, borde inte kroppen bo helt fantastiskt bra också då?
Tydligen inte :( Har mått apa nu i en vecka. Har varit till doktorn 4 gånger sen i fredags, och när de inte kan hjälpa så blir man ju rätt frustrerad.
Har blivit sjukskriven i lite mer än en vecka nu i alla fall, skönt att slippa känna press på sig för det i alla fall. Vill ju att han ska få den bra, pigga, glada Parisa. Inte den sjuka Parisa, som klagar hela tiden :(
Fast så har jag ju inte varit de senaste 8 åren. Så måste jag tänkte, annars kommer det att gå åt skogen.

Annars så känns allt bra. Försöker förtränga de dumma tankarna. Tänk vad mycket som kan sitta i huvudet sen tidigare! Känns verkligen inte ok :( Ikväll kom det fram en sådan där dum tanke, men jag vet att den här gången kommer det inte bli någon repris på det som hänt förut.

Sitter och väntar på L och J nu, ska mysa lite, för jag behöver verkligen tänka på annat! Söt är på personalfest och har skoj och jag får agera hemmafru typ :P haha.


Puss