21 februari 2010

Ibland så är det de där små orden, de där små gesterna som gör att man blir alldeles bubblig och glad! Den här dagen började bra och jag är g l a d! Söta du!

Det är lite konstigt ändå, att man kan känna sig glad idag. Det är ju så mycket sorg över den här dagen. För 40 dagar sen hände det, det som vi fasat för, det som aldrig skulle hända.
En djupt älskad person, en person som vi alla såg upp till och som vi alltid haft vid våran sidan togs ifrån oss och lämnade hustru, barn, barnbarn, massa släkt och nära och kära. Han kommer aldrig att glömmas och vi känner av hans närvaro varje dag, varje minut, varje sekund.

Men vi vet att han har det däruppe där han tittar ner på oss och ser efter oss.

Tack för att Ni finns. Tänker inte börja nämna alla namn, men ni vet vilka ni är. Ni gör mig glad! Ni får mig att vara stark och fortsätta vara den bästa jag, som jag kan vara.



Nu ska jag ta och laga lite mat här då. Med telefonen i ena handen och 112 slagen :P



Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0