Parisa

Nej, har absolut nada fantasi när det gäller rubriken idag. Orkar inte ens anstränga mig. Måste bara få skriva, skriva fort, skriva av mig, för just nu känns det som om mitt huvud kommer att explodera.
Samtidigt så vill jag inte skriva, för jag vet inte hur jag ska kunna förklara allt som pågår i mitt huvud. Vill ju inte gärna dumförklara mig själv. 
Har haft det riktigt bra de senaste dagarna, riktigt trevligt sällskap, har haft en massa människor som jag tycker om så otroligt mycket omkring mig och dagarna har flutit ihop, ibland har vi suttit och diskuterat vilken dag det kan vara. Det har varit riktigt gött och allt har känts som en dröm.
Men nu är ju julhelgen över och om en vecka åker kusinen hem och då är det alltså dags att landa på jorden igen och försöka ta tag i allt det jobbiga. Jag vet att jag har en grym vecka i Uddevalla och Göteborg framför mig med ännu fler nära och kära att träffa, men ändå.
Just nu känns allt komplicerat och jag vet varken in eller ut. Jag som trodde att jag var säker på var jag stod, jag som trodde att jag visste exakt hur jag ville att allting skulle vara. Nu står jag här och känner mig som en liten flicka som har tappat bort sina föräldrar och jag vill bara skrika på mamma och pappa så att de kan hämta mig och allt ska ordna sig. Fast nu är jag ju ingen liten flicka längre. Nu ska jag lösa min situation på bästa sätt och jag vet ju att allt kommer bli bra. Riktigt bra.
För nu har jag ju lättat på hjärtat och nu ska jag ta ett djupt andetag och packa smart inför obestämd tid på västkusten. Just det, smart! Det, mina vänner, kommer definitivt att bli en utmaning!

Njut av det sista som är kvar på den här söndagskvällen nu då. Själv har jag redan haft en bra söndag, nu är det bara det jobbiga kvar.

Ska bildbomba er med en massa bilder från nyår, alla våra fikapauser m.m. snart! Ska kolla igenom bilderna och censurera först :P haha.

Toedeloe!

Jag vill!