Parisa

Ett stort tomrum.. Just nu känns det som om mitt liv är på paus.
Ingenting har gått som jag har velat. På nyårsafton satt jag, mina systrar och älskade kusin och skålade och hoppades att 2010 skulle börja mycket bättre än 2009, ingen av oss kunde ana att det kunde börja på sämsta möjliga sätt. Älskade du, om du bara visste hur mycket du betydde för oss. Hur viktig du var, alltid varit och alltid kommer att vara i våra liv.

Allting känns som en tjock dimma, så overkligt. Det känns orättvist, livet är så orättvist. Hur kan någon som man älskar så mycket bara tas ifrån en? Vad ska vi göra nu? Det finns många frågor, men inga svar. Just nu känns allt så onödigt, så oviktigt. Det kan ju ändå försvinna vilken dag som helst, vad är då poängen?

Min nästa uppdatering skulle ju innehålla en massa bilder, en massa roliga saker från när söt-kusinen var på besök. Men allt det där får vänta. Just nu försöker jag samla mina tankar, vet inte när jag kommer att skriva nästa gång eller när nästa roliga inlägg kommer.

Allt jag kan tänka på nu är hur lycklig lottad jag är över att jag har den släkt som jag har.

Tills vi ses nästa gång

Älskade Du, må du vila i frid.