Lite ro, tack.

Ge mig lite ro nu, jag pallar inte så mycket mer. Varför måste mitt liv vara en sådan berg och dalbana? Mådde så bra ju.. Hoppas att det inte dröjer allt för länge innan allt blir bra igen, för nu börjar verkligen tålamodet ta slut.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0