Brustet hjärta.
Jag vet, jag vet, man får höra om det där jäkla valet överallt, hela tiden.
Men det gör ont på riktigt. När jag ser hur människor beter sig, hur de kan tro att de kan säga vad som helst bara för att svenska folk har valt in ett rasistiskt parti till riksdagen.
Det som gör ont på riktigt att dessa åsikter har knappast växt fram över en natt, folk har seriöst gått runt och känt så här länge, men det är först nu som de känner att de kan säga sina åsikter högt. Så otroligt tragiskt.
Varje gång jag går ut så kollar jag runt omkring mig och undrar för mig själv om någon av de människor som jag går förbi just nu faktiskt tycker att invandrare borde åka tillbaks till sina länder.
Jag vet inte hur länge till jag kommer att kunna stanna här. Det handlar inte om att jag låter dom vinna om jag flyttar härifrån, utan jag vill inte bo i ett land där man drar alla invandrare över samma kam. Jag vill inte bo i ett land där jag helt plötsligt känner mig som en främling. Landet som jag de senaste 20 åren kallat för mitt hemland.
Det gör ont i hjärtat.
Jag kopierar ett inlägg som min syster skrev nästan rakt av rakt av:
" "Ett parti som inte vill bygga ett Sverige baserat på olikheter." (partiet vars namn jag vägrar ha med i bloggen). Men, hallå, vi bor ju i ett land där alla ÄR olika! Tycker du inte om det? Sluta då för fan att käka indisk, persisk, kinesisk och den där kebaben som alla verkar älska så jäkla mycket. Fattar ingen att dessa saker har kommit med invandringen? Man kan ju inte välja och vraka mellan de olika sakerna invandring för med sig. Vill man ha det ena får man ta det andra!" (http://snowcap.blogg.se/)
Frustrationen är en enorm. Det känns som om allt man kämpat för har varit förgäves, för helt plötsligt säger folk saker som man aldrig trodde att en människa ens skulle tänka tyst.
Vaddå, ska jag behöva övertyga alla dessa tusentals människor om varför jag förtjänar att bo här??!! Jag har fan bott här sedan innan många i partiet föddes. Gör det inte mig mer svensk då??!!
Men det gör ont på riktigt. När jag ser hur människor beter sig, hur de kan tro att de kan säga vad som helst bara för att svenska folk har valt in ett rasistiskt parti till riksdagen.
Det som gör ont på riktigt att dessa åsikter har knappast växt fram över en natt, folk har seriöst gått runt och känt så här länge, men det är först nu som de känner att de kan säga sina åsikter högt. Så otroligt tragiskt.
Varje gång jag går ut så kollar jag runt omkring mig och undrar för mig själv om någon av de människor som jag går förbi just nu faktiskt tycker att invandrare borde åka tillbaks till sina länder.
Jag vet inte hur länge till jag kommer att kunna stanna här. Det handlar inte om att jag låter dom vinna om jag flyttar härifrån, utan jag vill inte bo i ett land där man drar alla invandrare över samma kam. Jag vill inte bo i ett land där jag helt plötsligt känner mig som en främling. Landet som jag de senaste 20 åren kallat för mitt hemland.
Det gör ont i hjärtat.
Jag kopierar ett inlägg som min syster skrev nästan rakt av rakt av:
" "Ett parti som inte vill bygga ett Sverige baserat på olikheter." (partiet vars namn jag vägrar ha med i bloggen). Men, hallå, vi bor ju i ett land där alla ÄR olika! Tycker du inte om det? Sluta då för fan att käka indisk, persisk, kinesisk och den där kebaben som alla verkar älska så jäkla mycket. Fattar ingen att dessa saker har kommit med invandringen? Man kan ju inte välja och vraka mellan de olika sakerna invandring för med sig. Vill man ha det ena får man ta det andra!" (http://snowcap.blogg.se/)
Frustrationen är en enorm. Det känns som om allt man kämpat för har varit förgäves, för helt plötsligt säger folk saker som man aldrig trodde att en människa ens skulle tänka tyst.
Vaddå, ska jag behöva övertyga alla dessa tusentals människor om varför jag förtjänar att bo här??!! Jag har fan bott här sedan innan många i partiet föddes. Gör det inte mig mer svensk då??!!
Kommentarer
Trackback
