Parisa

Jag tror aldrig jag har varit med om ett val som har varit så omdiskuterad. Bland oss unga det vill säga.
"Vuxna" har ju alltid en massa att säga till om gällande a-kassor, sjukersättningar osv osv. Men i år har det ju varit kaos på Facebook.
Det har varit kul att se att så många unga människor engagera sig i något som är så viktigt och att folk har förstått att vi verkligen borde utnytta våran rösträtt. Tänk att i så många länder avundas man våran rösträtt, något som vi tar för givet.

Oändligt antal grupper har bildats på en av världens, eller är det kanske världens, största community. Alla har uttryckt sina åsikter, men i söndags, på valdagen, så uppmuntrade de flesta varandra till att bara ta sig ut och rösta. Skitsamma om man röstade rött eller blått, bara vi inte lät de som går ut med sina främlingsfientliga åsikter ta sig in i riksdagen.

Under flera veckors tid skickade detta parti ut reklambroschyr efter reklambroschyr, de syntes och hördes mer än de flesta andra partier. Kanske för att de har åsikter som det gärna blir debatter om.
För varje mening jag läste, japp, jag öppnade och läste dessa broschyrer, så skämdes jag.
Jag skämdes över att det fanns människor i det här landet, människor som ser ut precis som du och jag, som har sådana åsikter. Det finns alltså människor, kanske någon som jag har pratat med i affären, eller ägnat en sekund av mitt liv till för att le åt för att jag tyckte att den människan såg ledsen ut, som tycker att jag borde skickas tillbaks till mitt land för att jag har inget här att göra.

Hela situationen känns absurd. Här har jag bott i 20 år av mitt snart 26-åriga liv. Jag har sett det som en självklarhet att jag ska ha samma rättigheter, samma förutsättningar inför en jobbintervju osv, men även samma skyldigheter som vilken annan människa i det här landet  - oavsett ursprung.
Om jag inte har fått något av de jobb som jag har sökt så har jag aldrig tänkt att det är på grund av min nationalitet, utan helt enkelt för att jag inte är kvalificerad för det jobbet. Visst att man har blivit sur och besviken och önskat att man hade fått en chans att visa vad man går för, men vi vet ju alla att livet inte är rättvist.

Hur som helst, det jag ville komma fram till. Det är att det är så sorgligt, jo, jag blir faktiskt ledsen, av att se utvecklingen går åt helt fel i det här landet. Istället för att vi svenskar (svenskfödda, andra generationens invandrare och vi som har bott här större delen av våra liv) ska se det som en självklarhet att det här landet skulle bli ett himla tråkigt land att leva utan t ex kebab, pizza och alla människor som står bakom dessa saker (Jo, skitdåliga exempel, men hjärnan är ganska tom just nu) som vi proppar i oss dagligen så finns det folk här som bara tänker så långt näsan räcker och snackar så mycket och så övertygande att det finns outbildade och ointelligenta människor som går på detta.

Så, här står vi idag, med ett rasistiskt parti som fått en fot in i riksdagen, vad ska vi göra nu då?

Jag har fortfarande inte kommit över chocken, jag vet inte riktigt hur jag ska avsluta det här inlägget, det var bara många tankar och mycket känslor som behövde komma ut från mitt huvud.


Jag skäms.