Parisa

De förtjänar ett eget inlägg!

De är de två människor som alltid har funnits där vid min sida. Har jag varit ledsen har jag alltid haft deras axlar att gråta mot. Har jag varit glad för något, så har de blivit lika glada som jag, om inte lyckligare. Samma sak gäller från min sida. Har de varit ledsna så har det gjort så ont i hjärtat att jag inte klarat av att göra något.

Vet inte hur många tårar jag har fällt för att jag saknade dom så otroligt mycket under min tid på Gotland. Det har ju alltid varit VI 3. Men vetskapen om att de i alla fall haft varandra har varit lugnande.. Skönt att de slapp ensamheten.

PSM, MPS, SPM. Japp, så var schemat för hur vi skulle sova när vi delade rum under dom 4-5 åren i sista lägenheten i Uddevalla. Vi önskade hela tiden att vi hade någon av de andra systrarnas säng, så vi satte oss tillsammans med morbror och gjorde upp ett schema, och så turades vi om. Helt stört, jag vet :P
Vi har alltid gjort allting tillsammans. Vi har varit ute och lekt på lekplatsen, cyklat tillsammans, åkt rullskridskor (på den tiden man åkte sådana där) och när vi har blivit äldre så har det blivit shopping, resor, bilturer, festande.. Herregud, det är omöjligt att rabbla upp allt.

Men det jag vill komma fram till, det är att när jag ser dom lyckliga, så blir jag den lyckligaste människan i världen, för så underbara människor som de är så förtjänar dom inget annat än det bästa.

Som jag sa när dom var så och började i skolan: Är det någon som är dum mot er så kan ni komma till mig, när det än är, så ska jag ta hand om dom.


Ni är mitt allt.