Parisa

Idag var det äntligen dags för kursstart! Har sett fram emot den här kursen och det känns perfekt med en deltidskurs så att jag kan fokusera på mina planer och projekt, för att inte tala om kvalitetstid med älskling och älskling!

 

Det verkar vara en väldigt givande och spännande kurs, med en genomtänk kursplan för en gångs skull! Nu ska jag äntligen få bättre kunskaper i typografi.

 

Annars så flyter allting på alldeles utmärkt! Har börjat med potträning av lilla bus och det går över förväntan. Det är ju många som väntar till någon gång mellan 18-24 månader, men vi kände att det är lite väl sent. Självklart kommer det att ta sin tid, speciellt eftersom han inte kan prata än och säga när det är dags, men det kan nog vara värt ett försök ändå. Läste dessutom om forskning som visat att det kan vara väldigt bra för barnen att lära sig att gå på potta, då det minskar risken för urinvägsinfektion.

Japp, så roliga inlägg kan det bli när man har bebis :) Kiss och bajsprat deluxe!

 

En sak som jag har stört mig lite på den senaste tiden är folk som hela tiden känner behovet att hävda sig. 'Jag har minsann en kille som .......', eller ' VI har det alldeles utmääääärkt', eller 'Min karl är såååå hjälpsam och alldeles uuuuunderbar', 'Min bebis är ett geni'. Ja, det sista var lite av en överdrift, men lite så låter det. Och jag har aldrig förstått den sortens människor, som måste bevisa något, har ingen aning om vad, för alla hela tiden. Behöver man bekräftelse från alla andra? Eller vad är problemet liksom?

Och hur kommer det sig att i 95% av fallen så är dessa människor de människor som söker sig till en och låtsas vara ens vän så fort det händer saker i deras liv som de vill skryta om?

 

Nu har jag i alla fall deleteat och deleteat. Nu räcker det. Funderar även på att flytta bloggen till annan adress då jag verkligen inte orkar med låtsasvänner.

 

Nog om det. Ni märker väl.

 

Träningen går alldeles utmärkt förresten! Jag och älsklingen tränar så gott som varje dag, antingen tillsammans eller så turas vi om att vara hemma och gosa med lilla bus. Riktigt kul är det!

 

 

Och nästa månad firar vi W, som blir hela ett år gammal! Tänk, för ett år sedan vid den här tiden satt jag och väntade och "pokade" på honom för att få sparkar tillbaka, jag sjöng och pratade och nu har han snart varit här hos oss i ett år.