Fina fina du.

Idag är det 4 år sedan världens finaste människa gick bort. Himlen fick en ängel och vi förlorade våra underbara morfar.
Fyra år, jag kan inte fatta det, är bara så tacksam att jag hann flytta tillbaka från Gotland och ta mig dit, vara där i två fina veckor med honom, att vi lyckades vara samlade allihopa, från alla städer, länder, för vi vet hur viktigt det var honom.
Efter fyra år får jag fortfarande tillbaka alla minnesbilder från den kvällen, de har etsat fast sig på hornhinnan. Jag kan fortfarande inte se en ambulans utan att minnas allt. Vad jag önskar att jag kunde glömma. Bara ha kvar de bra minnena. Det gör ont i hjärtat, att en sån fin människa är borta för alltid, det var ju så mycket jag ville berätta för honom. Han fick aldrig se sitt första barnbarns barn, inte heller sitt senaste barnbarn. Men jag vet att han tittar ner på oss och jag hoppas att han är stolt. För han var alltid stolt, över alla oss, han brydde sig om alla.
Han var med från början, han skrev brev, han ringde, och jag bara hoppas att jag blir en tusendels så bra människa som han var.
 
Fina älskade morfar, hoppas att du har det bra där uppe. Tack för alla underbara minnen, vi kommer aldrig att glömma dig. Älskar dig.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0